Söndag 3/8, Dag 2 av Nortwest Forest Frenzy

Till söndagens tävling hade arrangörerna lagt ner ett jättejobb med att lägga om alla banor, flytta kontroller och trycka om kartor så att banlängderna nu skulle bli ungefär som det var tänkt. H21-banan, eller ”blue course” som man kallar den här, var alltså 8,5 km och Nisses röda bana 7,6 km. Idag sprang jag i något som i alla fall var i närheten av tävlingstempo och det gick riktigt bra även om jag tyckte att jag hade lite problem att ta ut mig maximalt i löpningen. En liten bom blev det dock på en otydlig glänta mot slutet av banan och resultatet var att jag hamnade på andra plats, bara 4 sekunder efter Nikolay Nachev, en bulgar som bor i Seattle och tydligen känner Kiril. Trean Brian May (inte gitarristen i Queen utan en tidigare amerikansk landslagslöpare) var endast 6 sekunder efter mig, så det var extremt jämnt i toppen idag.

Till prisutdelningen hade jag väntat mig en pampig ceremoni med prispall, pokaler och nationalsång , men den gick mer i svensk orienteringstradition där pristagarna rabblades upp så fort som möjligt. Nisse fick i alla fall ta emot en snygg och praktisk påse att förvara kompassen i för sin totalseger i H40.

När vi sagt adjö eller vi ses igen (många av deltagarna ska liksom vi fortsätta mot Laramie, Wyoming för de amerikanska mästerskapen) så styrde vi hyrbilen österut. Efter mycket funderande och rådfrågande av alla möjliga hade vi till slut bestämt oss för att köra en stor S-krok, där vi börjar med att åka rakt österut mot Idaho och Montana och sedan vänder söderut för att ta oss ner till Salt Lake City i Utah. Under eftermiddagen körde vi på i ganska rask fart och tog oss ända till gruvdistrikten i norra Idaho, där vi hittade både mat och motellboende i den lilla staden Kellogg.

Dagens bana