Även idag var det träningstävling på förmiddagen. Dagens terräng var betydligt öppnare och flackare än igår och jag klarade nästan att springa min 5,4 kilometersbana under 6 minuter per kilometer. Bra karta och god sikt gjorde att orienteringen blev ganska lätt, det var egentligen bara att springa så rakt som möjligt och läsa av alla detaljer. Ofta är tydliga stenformationer enklare att använda sig av än den ganska diffusa vegetationen. Efter att den första banan var avklarad fanns det även en kortare sprintbana för de som ville. Jag tog det lite lugnare och använde den som nedjoggning.
Efter träningen åkte vi en extra sväng förbi Veadauvoo-området där de största och läckraste klippformationerna finns. Vi klättrade runt lite amatörmässigt bland stenar och klippor men gav upp när det blev för brant och högt. De mer seriösa klättrarna som hade ordentlig utrustning såg ut att ha ännu mer roligt när de tog sig upp även på de högsta topparna.
På kvällen var det picknick-pizzaparty som anordnades av USA:s juniorlandslag. Efter att vi under eftermiddagen upplevt en ordentlig störtskur i centrala Laramie så var vi lite oroliga att det skulle regna på oss, men på campingplatsen i närheten av tävlingsterrängen var vädret mycket bättre. Vi åt en pizza och umgicks med lokala orienterarna. Bland annat fick vi träffa Mikell Platt som är den som både ritat alla kartorna i Laramieområdet och även lagt de flesta av banorna. Vi pratade en hel del om kartritning och framtiden för tallskogarna i den här delen av USA som tydligen hotas av en annalkande skalbaggsattack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar