Occidentering: Armenien

Idag var det äntligen dags att åka mot Armenien. Jag och Pavel steg upp tidigt och Akaki hämtade oss med bil för att till att börja med åka till Tbilisi för att hämta mitt Azerbaijanvisum. Visumet fick jag men det var lite småkrångligt att först hämta kvitto på ambassaden sedan åka till rätt bank och betala och sist vänta tre timmar innan jag äntligen fick hämta mitt pass med instämplat visum igen. Till slut kom vi i alla fall iväg till den armeniska gränsen och sedvanliga gränsbestyr tog vid. Jag köpte ett armeniskt visum och troligen stoppade den korrupte gränspolisen lite av pengarna i egen ficka. Registreringen av bilen tog också lite tid så jag var inte långsammast vid gränsen.

När vi kom fram till Koghb så var det inte direkt självklart åt vilket håll vi skulle bege oss och jag lyckades inte heller ringa Jan-Olov för besked. Till slut fick jag dock fram ett SMS och vi tog oss till Skogsstyrelsens kontor. Där möttes vi av armenisk gästfrihet med ett överdådigt middagsbord men även bra besked från Jan-Olov (eller Jan som han kallas i Armenien) beträffande karta och terräng. Inga taggbuskar men ganska kuperad terräng med mestadels bokskog ska det visst vara.

Efter middagen åkte vi Lada Niva upp till det nybyggda (men kanske inte så välbyggda) boendet uppe på berget i ett naturreservat eller något liknande. Byggjobbarna som fortfarande håller på vägen och byggnaderna bjöd in oss till ytterligare en fest, vilket var något mer än vi klarade av. Jag, Pavel och Jan-Olov kom i alla fall till slut i säng. Akaki stannade nere i byn för att i morgon återvända till Georgien.

Trafiken i Tbilisi. Lägg märke till den gamla damen som har vissa problem att ta sig över övergångsstället.