Lite om språk

I Georgien där jag är just nu har större delen av befolkningen georgiska som modersmål och det är i stort sett det enda språk jag har hört talas ute bland folk. I den mån det finns ryssar och andra rysktalande så låter dessa nog bli att tala ryska offentligt eftersom Georgiens relation med Ryssland just nu är väldigt ansträngd. Alla äldre personer talar dock utmärkt ryska och oftast behärskar de inga andra främmande språk vilket ger mig goda möjligheter att träna på min egen ryska. Många yngre personer jag träffar vill gärna prata engelsk och ibland gör de det riktigt bra. Med tanke på den rådande politiska inriktningen i Georgien känns också engelska som det givna framtidsspråket.

Min kartritarkollega Pavel kommer från Tjernovtsy i västra Ukraina, men har ryska föräldrar, vilket gör att han har ryska som modersmål men även pratar flytande ukrainska. När vi samtalar med varandra har vi hittills försökt köra så att han pratar engelska och jag ryska, med en del internationella eller egenpåhittade kartritningstermer insprängda. Det funkar för det mesta hyfsat och känns ganska jämlikt eftersom båda pratar ungefär lika uselt.

När jag och Bondo var i Tbilisi var det dock bara ryska som gällde som samtalsspråk. Bondo pratar väldigt snabbt, väldigt mycket och väldigt högt både på georgiska och ryska. På ryska har han en liten georgisk brytning vilket bland annat gör att han har svårt att uttala bokstaven "F". Av någon anledning finns inte "F" med bland georgiskans 28 konsonanter och det smittar av sig även på ryskan. (Jag undrade ett bra tag varför han snackade så mycket om pederaster, i Armenien finns det tydligen inga, men i Georgien finns det...)

Georgiska är ett ganska unikt språk. De levande släktingar som finns är mindre språk i Kaukasusområdet med ett litet antal talare. Man har även sitt eget alfabet, en tendens att stapla gigantiskt många konsonanter på varandra och en del grammatiska krångligheter vilket sammantaget gör att tröskeln för att lära sig är ganska hög.