Kartritning vid Zikatar

Relativt tidig uppstigning och som grädde på moset också ytterligare en timmes tidsförskjutning. Armenien ligger tre timmar före Sverige. Efter frukost bestående av det gamla vanliga, det vill säga ägg, getost, bröd, korv och te, gav v oss ut för att titta på terrängen i det vacka vädret. Eftersom vi nu befinner oss på cirka 1300 meters höjd så var det svalt och skönt trots solsken. Terrängen består till större delen av öppen och fin lövskog, mestadels bok och ek. Bitvis är det rena urskogskaraktären med kvarliggande döda jätteträd. Kuperingen är dock inte att leka med så några snabba kilometertider lär det inte bli här.

Kartritningen gick hyfsat för mig, men grundmaterialet var väl som vanligt inte riktigt så bra som vi hoppats trots att kurvorna visst var gjorda av sovjetiska militären någon gång. I skogen är det inte lika många lösgående kor som i Georgien men däremot fler grisar.

Stället vi bor på är ett kapitel för sig. Just nu är det en byggarbetsplats där det jobbas hårt för att vägen hit, hotellrummen för 43 personer, basketplanen och poolen ska bli klara i tid. Allt det här är finansierat av världsbanken och ska tydligen bli någon slags utbildningsanläggning inom skogsskötsel.

Mina kartritarkollegor är så snabba att de blir lite suddiga på bild.

Den delen av terrängen som inte är skog består av hagmark och gamla fruktodlingar.

Huvudbyggnaden vid Zikatar.

Dött träd i skogen. Möjlig kontrollpunkt?

Stora levande träd finns det också gott om.