Internet no!

En heldag med kartritning på Ogaskurakartan. Den gamla kartan som vi försöker "revidera" ritades av en grupp litauer 1987. Deras grundmaterial var tydligen ett vitt papper, men även med den förutsättningen kan jag inte direkt påstå att de gjorde ett bra jobb. Ju mer man går i terrängen desto fler saker som skevar med 30-50 meter upptäcker man. Idag var det en skevhet som jag inte lyckades upptäcka i tid, med följden att jag ritade ett litet detaljrikt område 30-40 meter från där det skall vara. Känns tråkigt att behöva göra om det som jag var så nöjd med.

Pavel har helt gett upp att använda den gamla kartan, han stegar i stället omkring med syftkompass och vattenpass för att få till rätt vinklar, avstånd och höjdskillnader. Det blir nog vissa problem att försöka passa ihop det vi ritat eftersom vi inte lyckats hitta någon tydlig gräns som vi kan vara överens om.

På väg hem från kartritningen gjorde jag ett litet försök att hitta en internetanslutning. det vill säga, jag gick in i ett mörkt rum med en massa datorskärmar och tonåringar som spelade spel och frågade (på engelska naturligtvis eftersom det är det internationella dataspråket) om det möjligen fanns internet där. Alla skrattade jättemycket. Vet inte om det berodde på att jag hade lustiga kläder, att jag var en dum utlänning eller att jag luktade svett. Några vidare engelskakunskaper verkade det inte heller finnas, men till slut var det i alla fall en yngre grabb längre in i rummet som skrek "Internet no!" så jag förstod att jag var på fel ställe.

Utsikt från ett av kartans högsta berg. I bakgrunden skymtar man staden Kutaisi.