Occidentering: Nakhchivan

Vi klev upp ganska tidigt för att försöka ta oss ut ur Iran och in i Azerbaijan. Gränsen passerade vi den här gången ganska smidigt, det vill säga det tog bara lite drygt två timmar sammanlagt, men då hade Akaki förberett lite genom att på inrådan från en nyfunnen vän parkera bilen vid gränsstationen och göra lite av pappersarbetet redan kvällen innan.

Från Jolfa till staden Nakhchivan (som ligger i den Azerbaijanska exklaven Nakhchivan) var det bara cirka 40 kilometer att köra. Landskapet bestod mest av öken och när temperaturen var någonstans mellan 35 och 40 grader kändes det lite spännande på något sätt.

Efter att ha inkvarterat oss på hotell Ukraina i utkanten av staden gav vi oss av för att leta reda på det tänkta kartområdet. Det visade sig vara en relativt nyanlagd park (till Heydar Alievs ära eller något liknande) och en del fina sportanläggningar. Vi hann på kvällen även med att mäta upp gränsen för området och förbereda kartritningen. I morgon är det meningen att vi ska träffa stadionchefen som Peo tidigare pratat med. Hoppas det mötet går bra så att vi inte kommit hit också i onödan.

Intrycken från Azerbaijan och Nakhchivan är lite konstiga. Det finns massor med fina nybyggnationer till exempel skolor, parker och bankpalats av det större slaget. Det verkar dock mest vara regimens skrytbyggen för hos befolkningen har jag inte sett något särskilt välstånd utan man åker, precis som i restan av Kaukasus, runt i gamla ryska bilar och bor i ganska skraltiga hus, även om det är lite större andel småhus än lägenheter här. I morgon när det är måndag ska det bli intressant att se om de arbetas någonting här eller om Nakhchivan bara är någon slags potemkinkuliss.