Sista dagen

På förmiddagen avslutade vi kartritningen i Vakis Park, som jag nu äntligen lyckats lära mig att den heter. I skogen träffade jag på ett helt fotbollslag som körde fysträning. Deras löprunda kändes dock lite torftig, fram och tillbaka på samma stig som mätte kanske 300 meter. Kartritningen blev halvbra, jag vågade till exempel inte klättra över muren till Irans ambassad för att se hur den såg ut på insidan utan det fick bli en gissning. När vi var klara åt vi lunch på en trevlig restaurang just utanför parken och sedan tog jag bussen tillbaka till förorten medan Pavel letade flygbiljetter på stan.

På eftermiddagen och kvällen avslutade vi digitaliseringen (det vill säga Pavel avslutade sina delar medan jag har en del kvar att göra på Batumikartan) och så bestämde vi att jag får göra all digitalisering av Vakis Park. Pavel renritade sitt område ganska snyggt för hand och jag tror jag förstått hur han tänkt.

Nu sitter vi båda på flygplatsen, alldeles för tidigt egentligen men Pavel blev tvungen att köpa biljetter här och vi delade taxin hit. Det känns mest skönt att åka hem nu faktiskt, det har inte direkt varit någon avkopplande semester någon gång den senaste månaden.

Huset där David och Marina bor.

Utsikt från sjätte våningen.