Resa till Jerevan

Under natten och morgonen färdigställde vi kartan i Zikatar. Pavel satt uppe sent och digitaliserade. Kartan blev ganska snygg men kuperad och detaljfattig. Tyvärr finns det, beroende på grundmaterialet, en del skevheter som vi vet om. Sånt är livet när man har ont om tid att rita kartor.

Vid elvatiden på förmiddagen hämtade David (inte Tbilisi-David utan en annan, populärt namn i de traditionstyngt kristna länderna Georgien och Armenien) upp oss i sin Lada Niva för transport till Jerevan. Med oss tre kartritare + Nelli (tolk och allmän fixare åt oss i Armenien) som passagerare blev det ganska trångt trots att vi surrat fast packningen på taket. Färden gick över ett bergspass på cirka 2200 meters höjd och förbi den stora sjön Sevan. När vi kom fram checkade vi in på hotell Olimpia, åt mat och diskuterade GIS-system på Forestry Training Centres kontor. Senare var Pavel och jag och tittade på Segerparken där vi ska rita karta medan Jan-Olov försökte fixa fram grundmaterial åt oss. parken hade ungefär det man kunde förvänta sig: enorma monument, T34-tank, nöjesfätl, sjö och en del halvt igenvuxen parkskog.

Bilen packas.

Nellis farbror, Nelli och Jan-Olov utanför kontoret i Koghb.

Motorvägen förbi Sevan.

Statyn "Moder Armenien" i Segerparken.

Sovjetiska stridsvagnar skäms man inte för att ha kvar.

Pariserhjul fanns det också i parken.