Occidentering: In i Iran

På morgonen åkte vi tillbaka till ambassaden för att hämta upp våra visum. Som utlovat inga problem utan bara att åka mot gränsen. Det blev en lång och varm dag i bilen. Till en början tog det ett bra tag att ta oss ut ur storstan Jerevan och den obefintliga skyltningen gjorde inte direkt saken lättare. Men sedan blev det en bit fin och snabb motorväg söderut med det snöklädda berget Ararat på vår högra sida. Efter att vi svängt av stora vägen mot Nakhchivan (den är naturligtvis stängd eftersom ingen landgräns mellan Armenien och Azerbaijan är öppen) blev det lite tuffare vägar och bromsarna på Akakis Opel Omega fick jobba hårt. I sydligaste Armenien, bara några mil från gränsen, passerade vi ett pass på 2535 meters höjd och där stannade vi till för att ta några foton och känna på bergsluften.

Till slut kom vi fram till gränsstationen som ligger ganska vackert mellan steniga bergstoppar. På den armeniska sidan gick gränskontrollen lite lagom långsamt trots att det inte var någon kö någonstans. Efter att vi hade visat passet 5-6 gånger och skickat packningen genom röntgenapparaten var vi i alla fall igenom.

På den iranska sidan gick det väldigt snabbt och smidigt att få våra pass stämplade, men när det gällde att få bilen registrerad var det däremot tvärstopp. I Iran helgar man tydligen vilodagen (fredag) genom att ha hela gränsen öppen utom just registreringen av utländska personbilar. Det kändes lite surt att ha gått på samma nit som Peo & co gjorde i april. Vi funderade ett tag och bestämde oss sedan för att ta taxi till Jolfa och återvända i morgon för att hämta bilen. Troligen blir då jag och kanske även Pavel kvar i jolfa för att reka möjligheterna till kartritning. Ett rum på Jolfa Tourist Inn var billigt, även om standarden kanske inte är den högsta, så den dyra taxiresan kanske jämnar ut sig ändå om man jämför med vad det hade kostat att stanna en natt till i Jerevan. Mitt tandkött var i dag helt bra och det verkar som om jag slipper ett akut tandläkarbesök på bortaplan.

Vägen mot Nakhchivan ligger öde. Troligen finns det en rejält stor militärpostering bara några hundra meter bort.