Måndag 1/9, Kavle

Barebones avslutades med en budkavle, vilket tydligen är ganska ovanligt i nordamerika. Formatet var att varje lag bestod av fyra löpare, varav en ungdom, som var och en sprang två sträckor. På vissa av sträckorna gick flera lagmedlemmar ut samtidigt enligt 25-mannamodell. Laguppställningarna var i grunden klubblag, men för att alla som ville skulle få springa en lämplig sträcka så flyttade tävlingsledningen en del löpare, vilket visade sig lyckat eftersom tävlingen blev väldigt jämn och spännande. Jag blev snabbt värvad till ett Vancouverlag med Meghan Rance och Andrea Balakova som kompletterades med den snabba D10-löparen Rachel May, som även fungerade som vår lagledare genom att hålla reda på våra sportidentbrickor och starttider. Efter fyra avverkade sträckor med en del strålande insatser, ett halvtaskigt medeldistanslopp av mig och troligen även en felstämpling som ingen verkade bry sig om så fick jag gå ut med tätkontakt på den avslutande sprintsträckan. Sträckan var gafflad och innehöll en del småklurig orientering inne på ett lägerområde med massvis av tipitält. Vid sjunde kontrollen kom jag ikapp Emily Kemp som gått ut först av alla på slutsträckan och vid tionde såg jag Eric Bone i Team USA framför mig. Vid fjortonde gjorde Eric ett litet misstag och jag började få lite närkontakt med honom, det var dock inte förrän vid näst sista som jag verkligen kom ikapp eftersom han tvekade lite vid det nya huset som inte var med på kartan. I spurten om segern var jag dock chanslös, vilket jag nog även varit om jag inte legat på max för att jaga under hela slutdelen av banan. Som lag var vi i alla fall väldigt nöjda med vår insats och firade genom att äta upp medaljen vi fick i pris.

Utan att skämmas allt för mycket överlämnade vi kontrollintagningen till de som hade lite kortare resväg, duschade snabbt och satte oss i bilen för den långa resan hemåt. Nu fick jag chansen att se de snöklädda klippiga bergen i dagsljus och nu förstod jag äntligen varför de fått sitt namn för här var det verkligen klippigt. Efter en matrast, ett antal förarbyten och cirka 10 timmar så blev jag avsläppt hemma hos familjen Rance i New Westminister igen.Medeldistansbana

Sprint

Bakre raden: Erik Sundberg, Meghan Rance, Andrea Balakova

Främre raden: Rachel May