Etapp 5

Sista etappen var tydligen jaktstart, men jag hamnade bland de andra blåbären med minutstart. Regn och ingen vidare motivation gjorde att det blev ytterligare en dag med 12 min/km-tempo. Till slut hamnade jag i alla fall någonstans i mitten av resultatlistan. På eftermiddagen var det högtidlig prisutdelning där de som sprungit bäst fick ta emot medaljer eller troféer enlig något system som jag inte riktigt fattade. Det var en fruktansvärd massa klasser på tävlingen och dessutom hölls det långa tal så detta tog sin tid.

Sammanfattningsvis kan man säga att brasilianska 5-dagars var en helt vansinnig tävling i två olika länder med två olika terrängtyper som båda var lika vansinniga. De positiva överraskningarna på tävlingen var att inga kontroller satt fel, resultatgivningen fungerade utmärkt med sportident och Michael Hocks belgiska programvara Helga-O och att kartorna stämde tillräckligt bra för att ge en rättvis tävling. Om man funderar på en OL-resa till Brasilien ska man dock vara medveten om att tidsscheman här är väldigt flexibla, information är en ständig bristvara och att banläggning och terräng inte behöver vara en helt igenom njutbar upplevelse.

Efter tävlingen tog de flesta deltagarna bussen mot Porto Alegre för att påbörja hemresan. Det var dock en äldre uruguayansk herre vid namn Amilcar och två chilenare på väg mot Santiago som också skulle åka midnattsbussen mot Montevideo så jag slapp sitta helt ensam på busstationen och vänta.

Karta etapp 5

Etapp 4

Svalt och molnigt men inget regn idag. Etappen gick i samma område som igår men med annat TC. Banläggningen var något snällare, vilket gjorde att jag tog mig nästan ner mot 10 min/km. Den brasilianska storstjärnan Leandro Pereira Pasturizza hade dock otroliga 43 minuter på 5,5 kilometer och vann klart idag igen. Jag tror att en del av hemligheten bakom hans framgångar är att han är ungefär 162 centimeter lång och därför slipper böja sig ner hela tiden när han springer på kostigarna. Själv har jag ont i ryggen efter att ha sprungit ihopvikt som en fällkniv i två dagar.

Fixade äntligen klart med gränsformaliteterna och köpte bussbiljett på eftermiddagen. På kvällen var det pizzafrossa med delar av militärlaget. När jag ätit mig proppmätt på olika pizzabitar så kom efterrättspizzan in. Här har dom inte bara ananas och banan på pizzan utan även jordgubbar, choklad, strössel och kolasås.

Karta etapp 4

Etapp 3

Efter att bussen kämpat sig upp för en gropig grusväg så kom vi idag äntligen fram till TC:t som skulle ha använts igår. Det var utlovat mer teknisk orientering och det visade sig betyda att större delen av banan gick i grönområde.Vilodagen hade inte alls gjort att jag kände mig piggare idag och när det dessutom efter några kontroller blev kolsvart i skogen och satte igång att åska och ösregna så försvann det mesta av min motivation. Jag sprang mest och oroade mig för att min väska låg ute i regnet (som tur var hade någon snäll människa lagt in den i bussen). Det blev även en ordentlig bom när jag lyckades springa över en stor stig utan att se den. Överhuvudtaget var stigarna på kartan vädligt otydliga och svåra att följa. Eftersom större delen av skogen helt enkelt inte var löpbar blev min tid också därefter: 73 minuter på 5,9 kilometer. Såg ingen resultatlista innan jag åkte från tävlingen så jag vet inte vad segrartiden blev. Helt klart är att de som hade tur med vädret hade en viss fördel.

På eftermiddagen klarnade det upp och temperaturen letade sig upp mot 30 grader igen. Jag försökte reda ut hur jag ska åka härifrån på lördag. Troligen blir det en nattbuss till Montevideo och därifrån morgonbussen till Minas där jag ska rita karta. Först måste jag dock se till att stämpla ut mig ur Brasilien och in i Uruguay, vilket inte är det lättaste i den här stan.

Karta etapp 3

Inställd etapp

Vaknade upp till mulet, fuktigt och kvavt väder. När det var dags att ta bussen ut till tävlingen hade det börjat ösregna och det blev bara värre. Med några kilometer kvar till TC mötte vi arrangörerna som kom med beskedet att etappen blivit inställd. Det var nog ett klokt beslut, vägarna var fulla med vatten och knappt farbara och tydligen fanns det väldigt begränsat med regnskydd vid start och mål. Som tur är så finns det ju en vilodag i morgon då de tänker försöka köra etappen i stället.

På kvällen var det officiell invigningsfest för tävlingen. Vi bussades ut till en restauranglokal på landet där det var prisutdelning för de två första etapperna och vi bjöds på lokala specialiteten Churrasco (grillade revbensspjäll) och även musikalisk underhållning.

Gaúchokulturen (en sorts sydamerikanska cowboys) är förresten väldigt stark här, det är inte ovanligt att se män i traditionell klädedräkt och hästkärror på gatorna. Det dricks även enorma mängder Chimmarao, ett grönt te som sugs genom ett sugrör i metall som även fungerar som tesil.

Etapp 2

Samma tävlingsområde som gårdagen och liknande banläggning också. Idag var det dock betydligt varmare och jag tog totalt slut på andra halvan av banan. Med ett lopp utan några större orienteringsmisstag var jag ändå bara 8 minuter efter.

Det är totalt cirka 250 deltagare på tävlingen och vissa har åkt riktigt långt för att komma hit. Det finns till exempel löpare från Fortaleza, Joao Pessoa och Recife långt uppe i nordöstra Brasilien och även några enstaka deltagare från Argentina och Uruguay.

På eftermiddagen letade sig temperaturen upp mot 35 grader och jag orkade inte mycket mer än att ligga på sängen med fläkten på maxfart.

Kartan från etapp 2

Etapp 1

Tidig uppstigning eftersom avfärden med buss till första etappen skulle vara redan 07.30. Bussen dök dock aldrig upp, det visade sig att den parkerat runt hörnet i stället för framför infarten till regementet som vi trodde. Totalt var vi åtta personer som i stället fick skjuts av några schyssta militärer ut till tävlingen.

När vi lite sent anlände till tävlingsplatsen var det dags för nationalsånger. Mössor av, givakt mot flaggan och sedan spelades samtliga verser av både Uruguays och Brasiliens hymner. Det märks att orientering fortfarande till stor del är en militär sport här. Dagens etapp gick förresten i Uruguay, men det spelade inte så stor roll eftersom gränsen är ungefär lika öppen som mellan Norge och Sverige.

Redan vid starten stod det klart att det skulle bli räserterräng. Extremt öppen och lättlöpt planterade eukalyptus och tallskog så långt ögat nådde. Jag tyckte att jag startade i ganska bra fart, men sedan blev jag bara tröttare och tröttare och på slutet gjorde jag dessutom några väldigt klantiga bommar. Resultatet blev inte alltför imponerande, nio minuter efter på 8,2 kilometer. Segrarens kilometertid: 4.38.

På eftermiddagen blev det en shoppingrunda i taxfree-zonen på uruguayanska sidan av gränsen, men det enda köpvärda jag hittade var en mjukglass.

Karta etapp 1

Träning inför 5-dagars

Hade lyckats lista ut att det var avfärd till dagens träning klockan 09.00 och runt 09.30 kom det också en minibuss och några andra fordon för at hämta upp oss som stod och väntade. Träningen var på en två år gammal karta som stämde bra när det gällde vegetation och planbild men var lite mer tveksam i kurvbilden. Terrängen bestod mest av ganska tät lövskog med inslag av halvöppen betesmark. Jag sprang runt i en dryg timme och studerade hur kartan var ritad.

Efter träningen for vi direkt till en buffetlunch som var väldigt god. På eftermiddagen började det regna, men det var faktiskt första gången det gjort det på dagtid sedan jag kom till Brasilien.

Träningskartan