Torsdag 18/9, Hemresa

Klev upp onödigt tidigt (visade det sig) och promenerade till flygplatsen. Vädret var lite fuktigt och faktiskt det närmaste regn jag upplevt under de senaste två veckorna. Incheckning och säkerhetskontroll gick mycket fortare än jag trodde så det var gott om tid för frukost innan planet mot Philadelphia lyfte. Inrikesflygningarna i USA med US Airways har på senaste tiden utvecklats till rena budgetflygen där allting utom prislappen håller Ryan-Air-klass. På den internationella flygningen till Stockholm fick man i alla fall mat så att man överlevde, men särskilt gott var det inte varken nu eller när jag flög i motsatt riktning. Sammantaget så är inte US Airways något flygbolag jag skulle rekommendera om inte alternativen är mycket dyrare.

Det här dygnet blev ganska kort med nio timmars tidsomställning och nu när jag sitter på Arlanda och skriver det här så funderar jag på hur jag ska klara av att hålla mig vaken till en lämplig tidpunkt i kväll så att jag kommer in i någorlunda rätt dygnsrytm direkt.

Onsdag 17/9, Tillbaka till Seattle

Packade ihop mina saker på morgonen och hoppade sedan på Greyhoundbussen mot Seattle. Detta klassiska sätt att resa har lite dåligt rykte nuförtiden, men jag såg varken till några fyllon eller uppenbart kriminella under mina dryga fyra timmar på bussen. Gränspassagen in i USA gick överraskande snabbt för min del. Visade upp min gröna lapp som satt fasthäftad i passet sedan förra besöket och sedan var det bara att kliva på. I centrala Seattle bytte jag till lokalbussen ut mot flygplatsen och tog mig sedan med en kort promenad fram till mitt motell. Eftersom det fortfarande var ganska tidigt på kvällen så stack jag ut på en löptur för att reka lite hur jag skulle ta mig till flygplatsen i morgon bitti. Det kändes bra att springa så jag tyckte det var lika bra att köra lite intervaller på gatorna i ett bostadsområde. 8 x 2 minuter blev det till slut, men jag skulle nog ha kört lite längre intervaller eftersom jag hade svårt att komma upp i någon riktigt hög puls. Kanske är jag bara i bra form? Har i alla fall anmält mig till Avestas medeldistans i helgen så vi får se hur det går då med jetlag och allt.

Tisdag 16/9, Avslutning

Ägnade en stor del av dagen åt att digitalisera karta. När jag var klar med det så var det dags att ta tag i ekonomin och tidredovisningen. Fick till slut ordning på det mesta. På kvällen var det meningen att jag skulle åka ner till centrala Vancouver för att lämna tillbaka bilen som jag lånat, promenera lite och äta middag med Andrea och Magnus. Det visade sig dock att Andreas bil, efter att ha fungerat klockrent tidigare, helt enkelt inte ville starta idag. Eventuellt kanske det bara var så enkelt att bensinen var slut. Tydligen hade något liknande inträffat tidigare. Lösningen blev i alla fall att jag lämnade bilen där den stod och att John skjutsade mig istället. Middagen åt vi på Granville Island, vilket tydligen var precis i närheten av där Henrik Löfås ritade karta när han var i Vancouver. Efter att ha ätit gott så var det dags att säga adjö till Magnus och Andrea.

Måndag 15/9, Sista dagen med fältarbete.

Åkte ut till Sumas Mountain för att försöka avsluta kartan på ett snyggt sätt. Den bit som återstod var den nedersta delen av sluttningen ner mot den lilla sjön Chadsey Lake. Tanken är att det ska bli ganska enkelt för den som vill att utöka kartan med området runt sjön så att det går att få ut lite längre banlängder. När jag parkerade bilen på morgonen så träffade jag en kille från BC Hydro som jobbade med att bygga en ny mast uppe på berget. Det står redan två master där uppe, men det finns en förberedd yta där man ska sätta upp en tredje. Förhoppningsvis ska det inte behövas mycket ändringar på kartan när de är klara.

Söndag 14/9, Stawamus Chief

Idag var det dags för en mycket speciell orienteringstävling. Platsen var berget (eller klippan kanske man snarare ska säga) Stawamus Chief utanför Squamish en bit norr om Vancouver. På vägen ut fick jag för första gången sedan jag kom till Vancouver chansen att träffa gamla Tunalöparen Ted de St Croix som var en av dem som samåkte med oss i Rance-vanen dit. När vi kom fram hade vi en timmes promenad längs en stig genom skogen med cirka 600 meter stigning upp till TC som låg uppe på en av de mer avsides belägna hällmarksområdena i området. Vi märkte redan nu att vi orienterare inte var direkt ensamma på berget utan det var massvis med turister som tagit chansen att klättra upp denna sensommardag med fantastiskt fint väder. När alla tagit sig upp och Magnus kommit tillbaka från utsättning av kontrollerna så startade tävlingen. Det fanns två banor, 2,2 eller 1,2 kilometer och kartan var i skala 1:2500. Terrängen var extremt hällmarksbetonad med endast lite öppen tallskog och buskar på vissa ställen. En extra spänningsskapare var naturligtvis också att på vissa ställen var kartkanten ett 600 meter högt stup, vilket är lite läskigt när man springer på en sluttande häll strax ovanför.



Jag startade ganska sent i startfältet på den långa banan och tyckte att jag kom in bra i orienteringen i början av banan som gick uppe på den högsta toppen i området, 3rd Peak. Efter ett tag sög dock de branta uppförsbackarna musten ur benen och jag började bli trött. På väg in till trettonde kontrollen gjorde jag ett klassiskt parallellfel och fick läsa in mig på kontroll 14, vilket ledde till en tidsförlust på runt en minut. Ut från sjuttonde läste jag fel på några branter och gjorde en extra sväng som inte bara var längre utan även innehöll 15 meter extra stigning. Tyckte dock att det kändes hyfsat att springa under hela banan. När alla kommit i mål och tiderna lästs av visade det sig att jag tagit hem min första seger i nordamerika. Tvåa var Thomas Nipen som var en knapp minut efter. Mina 36 minuter säger nog lite om hur extrem terrängen var.



När vi efter tävlingen även hunnit med att plocka in kontrollerna och titta lite mer på utsikten så åkte vi till en närbelägen sjö och badade. Lite svalt i vattnet var det, men det får man nog räkna med i mitten av september även om vädret varit varmt de senaste veckorna. På kvällen digitaliserade jag lite mer karta och planerade hemresan. Jag blir nog tvungen att bo på motell natten innan avresan för att ha en chans att hinna med planet.

Kartan

Lördag 13/9, Grönområden

Fortsatte att rita områden som är ganska olämpliga för orientering överhuvudtaget men som behövs för att kartan ska hänga ihop. Idag var det mer näst intill ogenomträngliga grönområden än kuperingen som var problemet. Tur att det finns en stig genom djungeln som gör att det går att ta sig igenom i alla fall. På kvällen åkte jag tillbaka till stan för att förbereda mig för morgondagens tävling.

Fredag 12/9, Mer branter

Bodde på campingplatsen och gav mig på morgonen ut för att rita lite ännu längre ned på sluttningen. Hittade mest branter och nedfallna träd idag och blev lite less när jag insåg att det inte fanns någon mer fin terräng som jag skulle hinna rita innan det är dags att åka hem. Det är bara att inse att om de intressanta områdena i utkanten av kartan ska bli ritade så får det bli någon annan som får göra det. Jag stannar i alla fall en natt till på campingplatsen för att hinna med så mycket som möjligt.

Torsdag 11/9, Varning för stup!

Idag ritade jag till ett litet område i norra änden av kartan som jag haft ögonen på ett tag men som tidigare varit nedprioriterat. Det visade sig vara riktigt fin terräng med öppen lättlöpt skog, en del kurvbildsdetaljer och en stor sänka som borde kunna skapa bra vägvalsproblem. Kartkanten fick bli ett par 20-metersstup eftersom det nedanför dem mest var brant och detaljfattigt.

Onsdag 10/9, Vilodag

Bestämde mig för att ta ledigt från fältarbete idag. Efter åtta dagar i rad med 6-7 timmars ritande så kändes det välbehövligt. Satt ganska länge vid datorn och digitaliserade, men kom ändå inte riktigt ikapp med det jobbet. På kvällen var det sedvanlig onsdagsträning, den här gången på Magnus helt nyritade karta "Princess Park". Vi sprang gafflad kavleträning med gemensam start och terrängen visade sig bestå av en del ganska fin skog, lite löpning på gator och ett skolområde. Jag kände mig ganska seg men det var roligt att springa ändå. Efteråt var det social afton med mat på den lokala puben och där fick jag höra ännu mer av eftersnacket från helgens rogaine. Jag hade lite erbjudanden om att vara med i 24-timmarsklassen, men avböjde eftersom det nog skulle inverka lite väl mycket negativt på kartritningen.

Kartan

Tisdag 9/9, Brant sluttning

Ritade mer brant sluttningsterräng idag. Såg inte till piggsvinet idag trots att jag återvände till nästan samma ställe. Tack vare det fina vädret så har kartritningen gått mycket framåt sedan jag kom tillbaka från Canmore, men det går fortfarande långsamt. Terrängen visade sig vara betydligt mer detaljrik än vad jag trodde när jag började och med ett grundmaterial som till stora delar består av vitt papper så är det inte lätt att få till allting rätt på första försöket.

Måndag 8/9, Piggsvin?

Dagens kartritning bestod mestadels av en brant sluttning med öppen skog. I ett parti med riktigt höga branter och klippor stötte jag på ett konstigt djur. Tror det kallas "porcupine" på engelska och piggsvin på svenska. Djuret har långa borst över hela kroppen och verkar mest röra sig väldigt långsamt. När jag kom närmare började det klättra upp i ett träd.

Lyckades inte få höjdkurvorna att stämma vid dagens slut, det saknas två kurvor på delar av sluttningen. Knepigt att få ihop det när man inte har något riktigt grundmaterial.

Piggsvinet

Söndag 7/9, Undervegetation

Ritade ett ganska detaljfattigt område idag. Det som inte saknades var däremot undervegetation, där ljuset kommit ner till marken var det rejält mycket smågranar och ormbunkar.

Lördag 6/9, Jagad av uggla

Åkte ut till skogen på förmiddagen. Kände mig trött hela dagen och fick inte riktigt så mycket gjort som jag skulle vilja. Blev förföljd av en uggla som verkade försvara sitt revir i nästan en timme. Ugglan flög hela tiden och satte sig på grenar i närheten och stirrade på mig. Trodde först att jag skulle bli attackerad, men det klarade jag mig från.

Den närgångna ugglan

Fredag 5/9, Mer kartritning

Ritade karta och åkte sedan tillbaka till Vancouver eftersom det nu blivit nödvändigt att digitalisera lite och skriva ut nya rekunderlag. Kom i säng ganska sent efter att ha suttit länge med OCAD på kvällen.

Torsdag 4/9, Födelsedag

Firade min födelsedag genom att rita karta och knappt träffa en enda människa på hela dagen. Måste passa på att vara ute i skogen nu när vädret faktiskt är bra. Hade ganska stora problem med att få ihop avstånden på en brant sluttning idag, blir nog tvungen att lösa en del av det vid datorn. Övernattade återigen på campingplatsen.

Onsdag 3/9, Träning

Ritade karta, men avslutade ganska tidigt på eftermiddagen för att ta mig in till den traditionsenliga onsdagsträningen i Vancouver. Idag var det poängorientering i Robert Burnaby Park som gällde. Fint väder och betydligt fler deltagare än för två veckor sedan. Jag lyckades hyfsat med poängorienteringen trodde jag, men när jag var klar och på väg tillbaka till målet märkte jag att jag glömt en kontroll längst bort på kartan, sprang tillbaka och tog den också för att få lite extra träning. Kände mig ganska sliten, troligen både från helgens tävlingar och kartritningen. Försökte digitalisera lite på kvällen men var alldeles för trött för det.

Dagens karta

Tisdag 2/9, Tillbaka till kartan

Tvättade mina kläder på förmiddagen och åkte sedan, trots lite regn, ut till Sumas Mountain för att fortsätta rita. Det gick över förväntan, idag var vädret faktiskt bättre uppe på berget än nere i stan. Stannade på Vedder River Campground över natten, precis som förra gången jag övernattade ute på "landet".

Måndag 1/9, Kavle

Barebones avslutades med en budkavle, vilket tydligen är ganska ovanligt i nordamerika. Formatet var att varje lag bestod av fyra löpare, varav en ungdom, som var och en sprang två sträckor. På vissa av sträckorna gick flera lagmedlemmar ut samtidigt enligt 25-mannamodell. Laguppställningarna var i grunden klubblag, men för att alla som ville skulle få springa en lämplig sträcka så flyttade tävlingsledningen en del löpare, vilket visade sig lyckat eftersom tävlingen blev väldigt jämn och spännande. Jag blev snabbt värvad till ett Vancouverlag med Meghan Rance och Andrea Balakova som kompletterades med den snabba D10-löparen Rachel May, som även fungerade som vår lagledare genom att hålla reda på våra sportidentbrickor och starttider. Efter fyra avverkade sträckor med en del strålande insatser, ett halvtaskigt medeldistanslopp av mig och troligen även en felstämpling som ingen verkade bry sig om så fick jag gå ut med tätkontakt på den avslutande sprintsträckan. Sträckan var gafflad och innehöll en del småklurig orientering inne på ett lägerområde med massvis av tipitält. Vid sjunde kontrollen kom jag ikapp Emily Kemp som gått ut först av alla på slutsträckan och vid tionde såg jag Eric Bone i Team USA framför mig. Vid fjortonde gjorde Eric ett litet misstag och jag började få lite närkontakt med honom, det var dock inte förrän vid näst sista som jag verkligen kom ikapp eftersom han tvekade lite vid det nya huset som inte var med på kartan. I spurten om segern var jag dock chanslös, vilket jag nog även varit om jag inte legat på max för att jaga under hela slutdelen av banan. Som lag var vi i alla fall väldigt nöjda med vår insats och firade genom att äta upp medaljen vi fick i pris.

Utan att skämmas allt för mycket överlämnade vi kontrollintagningen till de som hade lite kortare resväg, duschade snabbt och satte oss i bilen för den långa resan hemåt. Nu fick jag chansen att se de snöklädda klippiga bergen i dagsljus och nu förstod jag äntligen varför de fått sitt namn för här var det verkligen klippigt. Efter en matrast, ett antal förarbyten och cirka 10 timmar så blev jag avsläppt hemma hos familjen Rance i New Westminister igen.Medeldistansbana

Sprint

Bakre raden: Erik Sundberg, Meghan Rance, Andrea Balakova

Främre raden: Rachel May