Takbyte etapp 1, Bäcktorp

Har varit och hjälpt föräldrarna byta tak på sommarstugan i ett par dagar.

Först ska allt gammalt tegel bort och det gick så snabbt att inte kameran hann med.

Medan dom riktiga snickarna lagade hål i taket...

...så passade jag på att göra lite kartjobb inomhus. Bra skogsutsikt från arbetsrummet!

Trots hjälp av traktorn så var det ganska tungt att få upp allt nytt tegel.

Baksidan helt färdiglagd.

På framsidan var det lite klurigare...

...och vi hann inte göra klart allt innan regnet kom.

Pannorna ska ligga rakt även om taket inte är det. Det vita som syns är kabeln till TV-antennen.

Hemma

Har tagit mig hem från Kanada igen och ur kartritningssynpunkt blev den här turen betydligt mer lyckad än den i höstas. Hann klart allt det viktiga på kartan och en hel del till. Känns helt klart som att kanadensiska mästerskapen i början av augusti kommer kunna bli bra tävlingar. Några bilder från de sista två veckorna:

Fick möte på cykeln på vägen hem. 

Den här björnen har som uppgift att hålla gräset kort där målet ska vara på tävlingen.

Uppe på bergen är det fortfarande mycket snö kvar.

Och plogade vägar är ganska svårpasserade märkte jag.

Dagens fynd.

Roller derby. Vet inte riktigt om den här bilden klarar av att fånga sportens själ.

Gaper Day

Någon undrade om jag inte sett några björnar den här gången i Kanada. Självklart har jag det! Våren är ju perfekt björnskådningstid eftersom de då söker sig lite längre ner på bergssluttningarna och närmare bebyggelsen. Dagen efter att jag träffat puman så tyckte jag det borde vara säkrare att vara i andra änden av kartan istället. Men när jag stod och ritade lite på en beståndsgräns hörde jag plötsligt ett skrapande ljud uppifrån. Såg mig omkring och upptäckte att det satt en hyfsat stor björn tio meter upp i en Douglasgran. Jag blev inte särskilt rädd, björnen hade ju försökt gömma sig för mig, men jag tittade ändå mig omkring lite nervöst efter fler björnar innan jag backade tillbaka samma väg som jag kommit. Gick minst 500 meter bort innan jag vågade börja rita på kartan igen.

Några dagar senare såg jag ytterligare en liten björn. Den här gången satt den nedanför stolliften och åt av skidåkarnas tappade matrester medan jag passerade ovanför...

Annars har det varit mycket regn de senaste dagarna och jag har inte fått riktigt så mycket ritat som jag skulle vilja. Har några bilder att publicera i alla fall:

Några av de intressantaste delarna av kartan har fina berghällar med små gölar mellan.

Kommer nog tyvärr inte hinna rita karta där den här stenen ligger.

Den monstruösa och svindyra bob- och rodelanläggningen ligger precis i kartkanten.

Idag var det "Gaper Day" det vill säga den traditionella säsongsavslutningen i skidbackarna. Men så dramatiskt är det inte i Whistler. Om bara några veckor öppnar ju sommarskidåkningen på glaciären. Men lite firas det ju ändå. Många av de som bor och jobbar här klär ut sig i lustiga gamla kläder och letar fram några skräpskidor från 80-talet att åka på. När jag klev på stolliften på morgonen fick jag ryggsäcken visiterad efter alkohol, vilket väl borde innebära att det är en helnykter tillställning??? Helst ska man också åka sista åket hela vägen ner till byn, oavsett snömängd. 

Idag ritade jag karta i slalombackarna och plötsligt kom det en kille åkande på skidor nerför den nästan helt snöfria pisten jag befann mig i. Han tyckte själv att det gick riktigt bra att åka, möjligen kunde det vara lite farligt med all sten i backen.

Men frågan är vad han egentligen tyckte om den sista kilometern ner till byn?

Senare kom ännu fler åkare och jag passade på att spela in en actionspäckad skidfilm i HD-format:

Safari i Kanada också

När jag var på safari i Botswana hade jag vissa förhoppningar om att få se de stora kattdjuren lejon och leopard. Men det lyckades jag inte med trots att guiden gjorde sitt bästa för att spåra upp dem. Och hemma i Sverige har jag väl fortfarande vissa förhoppningar om att någon gång få se ett vilt lodjur, eller kanske åtminstone en varg eller björn någon gång. I Kanada däremot verkar jag lyckas se det mesta av djurlivet utan ansträngning medan jag ritar karta. Svartbjörn, prärievarg, piggsvin och så vidare. Men djuret jag fick se idag måste nog ändå vara det mest exotiska.

Jag gick och ritade karta i lite tätare skog alldeles intill en MTB-stig och när jag tittade upp fick jag se ett djur som låg på marken och stirrade på mig cirka 10 meter bort. Först trodde jag att det var en hund, men den var så märkligt tyst och passiv och såg snarare ut som ett kattdjur. Huvudet var ganska litet så jag hann även tänka att det kunde vara någon av de två sorters lodjur som finns här innan jag såg hur stor kroppen var och insåg att det måste vara den mytomspunna puman! Har aldrig fått lära mig hur man ska göra om man stöter på en men tänkte att det bästa nog är att backa försiktigt samtidigt som jag pratar lite lugnt och visar att jag är människa. När jag backat utom synhåll och gått försiktigt ytterligare hundra meter bort så tänkte jag att det borde vara lugnt. Givetvis borde väl puman ha försvunnit iväg åt andra hållet nu? 

Började rita lite på en grönområdeskant som behövde avslutas och vände mig sedan ganska hastigt om. Och då var den där, bara fem meter bort! Lyckligtvis blev puman överraskad av min rörelse och försvann iväg med två stora skutt. Det var först nu jag såg hur stor den var också, det ska inte vara ovanligt att hanar väger uppemot 100 kg. Väldigt vacker och muskulös kropp också. Tydligen så händer det ganska ofta att pumor följer efter och smyger på människor fastän de normalt sett inte ser oss som bytesdjur. Men aggressivt beteende förekommer tyvärr också ibland och det dör i nordamerika i snitt ungefär en människa vart tredje år av pumaattacker.

Nej, det är inte jag som tagit den här bilden. Hade inte en tanke på att försöka fumla fram kameran faktiskt.

Annars har det mesta funkat bra sedan jag kom fram till Whistler. Vädret har varit lite småkyligt, men det har inte alls regnat så mycket som prognoserna förutspådde utan jag har hunnit med tre bra kartritningsdagar under långhelgen (Victoria day på måndagen). Nästan all snö har smält i skogen, men det är ett litet problem att veta hur mycket av gölarna och sankmarkerna som kommer försvinna till i augusti när det ska tävlas på kartan.

Snabba landbyten

Fran Lilongwe i Malawi tog jag precis som planerat bussen till Lusaka. Eftersom bussresan gick snabbt och smidigt sa bestamde jag mig for att inte stanna lange i Lusaka utan direkt hoppa pa en nattbuss till Livingstone. Sa efter tre timmar med sushi och glass pa ett modernt kopcentrum sa lamnade jag Zambias huvudstad for att aka mot sodra afrikas storsta turistattraktion Victoriafallen. Kom fram valdigt tidigt pa morgonen och hann sova nagra timmar pa vandrarhemmet innan det var dags att titta pa vattenmassorna. Ganska fint, men som vattenfallsexpert sa tycker jag faktiskt att Iguassufallen ar mer imponerande.

Fin o i Malawisjon.

Babian pa sten. Copyright: Mattias Klum.

Planterad tallskog pa Zombaplatan i Malawi.

Battre an Kupolen!

Fuktigt vid Victoriafallen.

Tyckte inte jag hade sa mycket mer att gora i Zambia sa idag pa morgonen promenerade jag over gransen till Zimbabwe i stallet. I civiliserade Zimbabwe kan man utan problem bade ringa, blogga och betala med dollar (dock amerikanska numera och inte sana dar med manga nollor pa). I morgon har jag tankt aka pa en dyr safariutflykt till Botswana och se om det gar att hitta nagra elefanter eller lejon. Det blir dock troligen det sista nya landet jag besoker pa den har resan. Sparar Namibia och Angola till nagon annan gang.

Undkom rebellerna

Har nu buss tagit mig betydligt langre norrut i Mocambique. Fran badorterna Tofo och Vilankulos akte jag forst till Beira och sedan direkt vidare till Nampula. Manga timmar pa varma och tranga bussar blev det. For att ingen skulle bli orolig sa lat jag bli att beratta om anledningen till att jag passerade mellersta delen av landet sa pass snabbt. Efter en lang valdigt fredlig period i Mocambique har nagra mindre banditgang som identifierar sig som Renamo-gerilla borjat rora pa sig igen. Det har varit nagra mindre sammanstotningar med armen och soldater har dodats. Rent praktiskt marks de oroligheterna nastan inte alls, men under en bit av vagen mellan Vilankulos och Beira sa later man nu enbart trafiken passera med militareskort. Fran regeringshall ar man valdigt radda for att infrastrukturen, i form av den enda vagen som binder samman landet, ska saboteras just pa denna glesbefolkade stracka. Kollektivtrafiken gar dock som vanligt och for min del innebar det bara ett forsumbart antal timmars forsening medan vi vantade pa att "konvojkorningen" skulle borja.

Annars ar det som vanligt har, varmt och lite omvaxlande vader. Regnperiod verkar innebara nagot som mest liknar svensk hogsommar med eftermiddagsskurar. Idag vilar jag upp mig pa vandrarhemmet i Nampula, men i morgon har jag tankt aka vidare mot Ilha de Mocambique vid kusten. Ska visst vara fint dar sager UNESCO och den amerikanske turisten jag just snackade med. Har ocksa fatt lite tips pa fina stallen att vandra i bergen pa gransen mellan Mocambique och Malawi, ska forsoka ta mig dit sa smaningom.

Uppdaterade med lite bilder idag 18/1.

Angloket vid Inhambanes nedlagda station.

Trodde jag bestallt en flaskkotlett, men det var en flintastek.

Frukost pa vandrarhemmet pa Ilha de Moçambique.

Portugiserna lamnade kvar en massa jarnskrot nar dom akte hem 1975.

Guvernorsresidenset pa Ilha de Moçambique, det ar lika fint inuti ocksa.

Kort rapport fran Afrika

Tankte att jag skulle blogga lite idag, men det var sa dyrt med internet har att jag nojer mig med en kort rapport. Inga bilder eller svenska tecken blir det heller!

Har hittills klarat av hela Sydafrikanska 5-dagars med valdigt blandade resultat. Blev lite magsjuk efter etapp 2 och kunde darfor inte fullfolja etapp 3 och 4. Till den avslutande sprintetappen var jag i alla fall frisk igen. Det var bra tavlingar hur som helst. Mestadels trevlig terrang och bra banlaggning pa kartor som var helt okej atminstone fyra av fem etapper. Resultat osv finns har. Tror faktiskt den har delen av Sydafrika skulle kunna vara lamplig som vintertraningslager for fler orienterare an bara det finska landslaget. Man bor dock stanna minst tva veckor for att den langa resan ska vara vard besvaret.

Nu har jag akt vidare till Mocambique. Var tidigare lite orolig for hur det skulle funka med bussresa, visum osv, men det visade sig ganska enkelt att ta sig over gransen. Stannade bara en natt i Maputo och akte sedan vidare till stranden i Tofo 45 mil norrut. Varmt vader, bra badtemperatur och dessutom ganska lugnt och skont nu nar de flesta sydafrikaner akt hemat efter jul- och nyarsfirandet. Ska se om jag vagr mig pa att surfa (pa havet, inte pa internet alltsa) nagot snart.

Starttaltet

Terrang pa etapp 1.

Vildhastar var dom farligaste djuren som fanns i skogen.

Stranden i Tofo.

Moçambiques blekaste surfare.