Kartritning + finkultur

Nu har jag ägnat fyra dagar åt kartritning i Ankara och hittills har det gått ganska snabbt framåt. Terrängen är lättritad och grundmaterialet bra så sammantaget tror jag att det här kommer bli min mest snabbritade karta någonsin. Det största problemet är att klassificera vegetationen, gränsen mellan öppen mark, halvöppet, vit skog och ljusgrönt är ofta väldigt flytande.

På kvällarna har jag haft middagssällskap av olika medlemmar i universitets orienteringsklubb varje dag. Vissa har varit väldigt ihärdiga i att försöka lära mig turkiska och ett och annat har jag nog faktiskt också lyckats snappa upp. I torsdags hade jag ett tufft program med både klubbträning och konsert.

Träningen samlade imponerande många deltagare, nästan 20 stycken av varierande åldrar och kön. Först körde vi lite uppmjukningsövningar, bland annat den välkända skånska "möllan" och sedan joggade vi iväg i maklig fart. Tränaren Levent tog täten och så småningom ökade tempot. Levent sprang med ett imponerande lätt löpsteg ifrån alla sina adepter trots att han hade på sig något som jag tyckte såg ut som en kofta. I sista uppförsbacken var det bara jag som orkade hänga med och vi avslutade sedan med lite nerjoggning runt friidrottsbanan. Stadion här har en fördel och en nackdel jämfört med den på Cypern. Den är visserligen 400 meter, men den har också gropig kolstybb som gör att det blir betydligt mer tungsprunget, särskilt när vädret är så blött som det varit här de senaste dagarna.

Efter träningen blev det en snabb dusch för att komma i tid till konserten. Totalt var det åtta stycken kulturellt intresserade orienterare som var med. När jag först fick förklarat för mig vad för slags musik det skulle bli så hade jag av någon anledning uppfattat det som en munspelskonsert (det lät lite konstigt, men jag reflekterade inte så mycket över det). Väl på plats visade det sig dock vara turkiska militärens blåsorkester som bjöd på blandade godbitar. De var naturligtvis väldigt duktiga, men jag tyckte repertoaren var lite tråkig. "Bridge over troubled water", "Satchmo" och ett potpurri på Frank Sinatras största hits kändes ungefär lika mossigt som hela den turkiska militären som institution.

Idag är det lördag och därför fick jag lite sällskap av Erdinç under kartritningen. Erdinç är den som tillsammans med flickvännen Elif har ansvaret för det mesta som rör kartor i klubben här och nu var han lite intresserad av att se hur det går till när jag ritar karta med hjälp av handdator och GPS.

Mitt lördagsnöje bestod av biljardspel, en aktivitet som jag inte kan minnas när jag sist ägnade mig åt. Lyckligtvis var inte mina motståndare Mehmet och Bilal så mycket bättre än mig.

Turkiska militärens blåsorkester.

Större delen av kartan är ganska detaljfattig så därför blir man väldigt glad av att hitta en så här fin brant. Det är till och med lite hällmark uppe på.

Utsikt vid lunch idag.