Gaper Day

Någon undrade om jag inte sett några björnar den här gången i Kanada. Självklart har jag det! Våren är ju perfekt björnskådningstid eftersom de då söker sig lite längre ner på bergssluttningarna och närmare bebyggelsen. Dagen efter att jag träffat puman så tyckte jag det borde vara säkrare att vara i andra änden av kartan istället. Men när jag stod och ritade lite på en beståndsgräns hörde jag plötsligt ett skrapande ljud uppifrån. Såg mig omkring och upptäckte att det satt en hyfsat stor björn tio meter upp i en Douglasgran. Jag blev inte särskilt rädd, björnen hade ju försökt gömma sig för mig, men jag tittade ändå mig omkring lite nervöst efter fler björnar innan jag backade tillbaka samma väg som jag kommit. Gick minst 500 meter bort innan jag vågade börja rita på kartan igen.

Några dagar senare såg jag ytterligare en liten björn. Den här gången satt den nedanför stolliften och åt av skidåkarnas tappade matrester medan jag passerade ovanför...

Annars har det varit mycket regn de senaste dagarna och jag har inte fått riktigt så mycket ritat som jag skulle vilja. Har några bilder att publicera i alla fall:

Några av de intressantaste delarna av kartan har fina berghällar med små gölar mellan.

Kommer nog tyvärr inte hinna rita karta där den här stenen ligger.

Den monstruösa och svindyra bob- och rodelanläggningen ligger precis i kartkanten.

Idag var det "Gaper Day" det vill säga den traditionella säsongsavslutningen i skidbackarna. Men så dramatiskt är det inte i Whistler. Om bara några veckor öppnar ju sommarskidåkningen på glaciären. Men lite firas det ju ändå. Många av de som bor och jobbar här klär ut sig i lustiga gamla kläder och letar fram några skräpskidor från 80-talet att åka på. När jag klev på stolliften på morgonen fick jag ryggsäcken visiterad efter alkohol, vilket väl borde innebära att det är en helnykter tillställning??? Helst ska man också åka sista åket hela vägen ner till byn, oavsett snömängd. 

Idag ritade jag karta i slalombackarna och plötsligt kom det en kille åkande på skidor nerför den nästan helt snöfria pisten jag befann mig i. Han tyckte själv att det gick riktigt bra att åka, möjligen kunde det vara lite farligt med all sten i backen.

Men frågan är vad han egentligen tyckte om den sista kilometern ner till byn?

Senare kom ännu fler åkare och jag passade på att spela in en actionspäckad skidfilm i HD-format:

Safari i Kanada också

När jag var på safari i Botswana hade jag vissa förhoppningar om att få se de stora kattdjuren lejon och leopard. Men det lyckades jag inte med trots att guiden gjorde sitt bästa för att spåra upp dem. Och hemma i Sverige har jag väl fortfarande vissa förhoppningar om att någon gång få se ett vilt lodjur, eller kanske åtminstone en varg eller björn någon gång. I Kanada däremot verkar jag lyckas se det mesta av djurlivet utan ansträngning medan jag ritar karta. Svartbjörn, prärievarg, piggsvin och så vidare. Men djuret jag fick se idag måste nog ändå vara det mest exotiska.

Jag gick och ritade karta i lite tätare skog alldeles intill en MTB-stig och när jag tittade upp fick jag se ett djur som låg på marken och stirrade på mig cirka 10 meter bort. Först trodde jag att det var en hund, men den var så märkligt tyst och passiv och såg snarare ut som ett kattdjur. Huvudet var ganska litet så jag hann även tänka att det kunde vara någon av de två sorters lodjur som finns här innan jag såg hur stor kroppen var och insåg att det måste vara den mytomspunna puman! Har aldrig fått lära mig hur man ska göra om man stöter på en men tänkte att det bästa nog är att backa försiktigt samtidigt som jag pratar lite lugnt och visar att jag är människa. När jag backat utom synhåll och gått försiktigt ytterligare hundra meter bort så tänkte jag att det borde vara lugnt. Givetvis borde väl puman ha försvunnit iväg åt andra hållet nu? 

Började rita lite på en grönområdeskant som behövde avslutas och vände mig sedan ganska hastigt om. Och då var den där, bara fem meter bort! Lyckligtvis blev puman överraskad av min rörelse och försvann iväg med två stora skutt. Det var först nu jag såg hur stor den var också, det ska inte vara ovanligt att hanar väger uppemot 100 kg. Väldigt vacker och muskulös kropp också. Tydligen så händer det ganska ofta att pumor följer efter och smyger på människor fastän de normalt sett inte ser oss som bytesdjur. Men aggressivt beteende förekommer tyvärr också ibland och det dör i nordamerika i snitt ungefär en människa vart tredje år av pumaattacker.

Nej, det är inte jag som tagit den här bilden. Hade inte en tanke på att försöka fumla fram kameran faktiskt.

Annars har det mesta funkat bra sedan jag kom fram till Whistler. Vädret har varit lite småkyligt, men det har inte alls regnat så mycket som prognoserna förutspådde utan jag har hunnit med tre bra kartritningsdagar under långhelgen (Victoria day på måndagen). Nästan all snö har smält i skogen, men det är ett litet problem att veta hur mycket av gölarna och sankmarkerna som kommer försvinna till i augusti när det ska tävlas på kartan.