Kartritning + finkultur

Nu har jag ägnat fyra dagar åt kartritning i Ankara och hittills har det gått ganska snabbt framåt. Terrängen är lättritad och grundmaterialet bra så sammantaget tror jag att det här kommer bli min mest snabbritade karta någonsin. Det största problemet är att klassificera vegetationen, gränsen mellan öppen mark, halvöppet, vit skog och ljusgrönt är ofta väldigt flytande.

På kvällarna har jag haft middagssällskap av olika medlemmar i universitets orienteringsklubb varje dag. Vissa har varit väldigt ihärdiga i att försöka lära mig turkiska och ett och annat har jag nog faktiskt också lyckats snappa upp. I torsdags hade jag ett tufft program med både klubbträning och konsert.

Träningen samlade imponerande många deltagare, nästan 20 stycken av varierande åldrar och kön. Först körde vi lite uppmjukningsövningar, bland annat den välkända skånska "möllan" och sedan joggade vi iväg i maklig fart. Tränaren Levent tog täten och så småningom ökade tempot. Levent sprang med ett imponerande lätt löpsteg ifrån alla sina adepter trots att han hade på sig något som jag tyckte såg ut som en kofta. I sista uppförsbacken var det bara jag som orkade hänga med och vi avslutade sedan med lite nerjoggning runt friidrottsbanan. Stadion här har en fördel och en nackdel jämfört med den på Cypern. Den är visserligen 400 meter, men den har också gropig kolstybb som gör att det blir betydligt mer tungsprunget, särskilt när vädret är så blött som det varit här de senaste dagarna.

Efter träningen blev det en snabb dusch för att komma i tid till konserten. Totalt var det åtta stycken kulturellt intresserade orienterare som var med. När jag först fick förklarat för mig vad för slags musik det skulle bli så hade jag av någon anledning uppfattat det som en munspelskonsert (det lät lite konstigt, men jag reflekterade inte så mycket över det). Väl på plats visade det sig dock vara turkiska militärens blåsorkester som bjöd på blandade godbitar. De var naturligtvis väldigt duktiga, men jag tyckte repertoaren var lite tråkig. "Bridge over troubled water", "Satchmo" och ett potpurri på Frank Sinatras största hits kändes ungefär lika mossigt som hela den turkiska militären som institution.

Idag är det lördag och därför fick jag lite sällskap av Erdinç under kartritningen. Erdinç är den som tillsammans med flickvännen Elif har ansvaret för det mesta som rör kartor i klubben här och nu var han lite intresserad av att se hur det går till när jag ritar karta med hjälp av handdator och GPS.

Mitt lördagsnöje bestod av biljardspel, en aktivitet som jag inte kan minnas när jag sist ägnade mig åt. Lyckligtvis var inte mina motståndare Mehmet och Bilal så mycket bättre än mig.

Turkiska militärens blåsorkester.

Större delen av kartan är ganska detaljfattig så därför blir man väldigt glad av att hitta en så här fin brant. Det är till och med lite hällmark uppe på.

Utsikt vid lunch idag.

Ankara

Nu har jag installerat mig i Ankara för avslutningen av min kartritnings- och orienteringsresa i främre Asien. WWOP-resan till Turkiet, Cypern, Israel/Palestina och Jordanien blev som väntat lite lagom stressig så att hinna rapportera något på internet var i stort sett omöjligt. Jag kommer dock att försöka lägga upp lite bilder och kommentarer här på bloggen så småningom. Prova att bläddra lite neråt så kanske du hittar något intressant.

I Ankara möttes jag tyvärr av lite snö, men jag räknar med att det ska gå ganska bra att rita karta ändå. Än så länge har jag egentligen bara fixat med grundmaterialet och gått en långpromenad runt hela det planerade området. Terrängen är kuperad och till stor del öppen. Den skog som finns är planterade ungtallar och lite gamla olivlundar. Lite stenformationer som gör orienteringen intressantare finns det också.

Precis som på nordcypern bor jag på ett universitetscampus. Ankaradelen av Middle East Technical University är dock betydligt större och äldre och nu är det dessutom proppfullt med studenter här. I terrängen fick jag däremot vara ensam. Långpromenader i blötsnö verkar, av förståeliga skäl, inte locka turkiska ungdomar särskilt mycket.

Utsikt från rumsfönstret. I stort sett snöfritt här nere.

När man kommit ytterligare 100 meter över havet är det lite mer snö. Här är några branter som inte var så fantastiskt bra ritade på den gamla kartan över området.

Hela kartan ligger på universitetets mark som är ett enormt stort oexploaterat område i Ankaras utkanter. Om man lyfter blicken lite så syns det dock höghus i nästan alla riktningar.

Limassol

Idag körde vi tidig morgontävling vid Limassol på södra Cypern. Numera verkar det nästan finnas lika många britter och ryssar som grekcyprioter här. Kartan, som jag snabbreviderat och inte blivit helt nöjd med, sträckte sig över några buskklädda kullar vid ruinerna av den antika staden Amathous. Tyvärr inga lokala deltagare på denna tävling utan det var bara 15 nordiska turister på WWOP-resa som startade.

Utsikt från tävlingsterrängen in mot staden.

Peo Bengtsson som vanligt lätt i steget.

Parasollen på stranden står oanvända den här tiden på året.

Tävlingen på norra Cypern

Innan tävlingen fanns det vissa farhågor om dåligt väder, militärerna var till och med på väg att ställa in sitt deltagande. Men på morgonen klarnade det upp och Cypern visade sig från sin bästa sida under förmiddagsloppet. Tävlingsledaren hade mot banläggarens vilja bestämt att alla deltagare, även de som var rena nybörjare, skulle ut på den tuffa 3,5-kilometersbanan som egentligen var avsedd enbart för WWOP-resenärerna så det blev en del långa löptider och utgått i resultatlistan. Trots det verkade de flest nöjda med dagen och det talas redan om en andra internationell orienteringstävling på nordcypern.

Spänd förväntan före start.

Kjell Einarsson stämplar vid branten som var näst sista kontroll.

En av turkiska militärens representanter stämplar vid en annan brant.



Denna dam tog en pallplacering i boots. Det finns dock vissa misstankar om kompislöpning med Ingvar Braaten.

Var kan kontrollen vara?

Snart dags för tävling

Jag har inte haft tid att skrva så mycket här de senaste dagarna men nu har i alla fall WWOP:s resa Främre-Asien-resa börjat. Igår och i förrgår sprangs det väldigt fina orienteringstävlingar i Antalya på den turkiska sydkusten och nu är det snart dags för Nordcyperns första internationella orienteringstävling. Tyvärr är inte vädret helt strålande. Ihärdigt regn kommer nog att göra banorna tuffa eftersom det är ganska många leriga uppförsbackar som ska passeras.

Så här ser terrängen ut när de är fint väder.

Hänt sedan sist

Det har varit småfågeljakt i skogen. Lyckligtvis höll sig jägarna borta från min karta men det smällde ganska bra lite längre bort.

Jag har blivit spådd i turkisk kaffesump. Tydligen ska jag besöka fyra olika platser och träffa en kvinna med en fågel i handen.

Det har äntligen slutat regna och nu ser prognoserna väldigt bra ut för de närmaste dagarna.

Jag har ätit de flesta måltiderna i universitetets matsal som serverar både lunch och middag alla dagar fastän det är lov. Maten är någon slags turkisk husmanskost som inte är så exklusiv men det är i alla fall väldigt enkelt att bara kliva in och äta sig mätt och sedan sticka ut i skogen igen.

En typisk brant på kartan.