Slovenska 5-dagars

OrienteeringOnline-cup i Slovenien har funnits i ett antal år nu, men 2007 arrangerades det för första gången som en 5-dagarstävling. Som helhet kan man säga att arrangemanget var ganska enkelt men väldigt välorganiserat med tydlig och bra information på engelska om allting. Man har övergående gått in för att bjuda på bra orientering i intressant terräng alla dagar och även om vissa av områdena var ganska små och banorna korta så blev det ändå fullt tillräckligt jobbigt för mig som är otränad.

Etapp 1

Första etappen gick på ganska hög höjd uppe på bergsplatån Velika Planina och för att ta sig dit krävdes det först några mils bilåkning på slingriga bergsvägar och sedan en promenad på 1300 meter med 270 meters stigning från parkering till TC. Orienteringen som vi fick uppleva var den svåraste under hela tävlingen och endast en löpare i herrarnas elitklass lyckades ta sig under 10 min/km. För min egen del funkade det ganska bra både orienterings- och löpmässigt men jag slängde ändå bort uppemot 5 minuter på flera mindre bommar.

Etapp 2

Även etapp 2 avgjordes på Velika Planina, men i ett lite lättare område med mycket öppen betesmark. Sommartid bedriver man något slags fäbodbruk med kringströvande kor här uppe. Mitt lopp den här dagen var inte särksilt imponerande, utan jag var ganska sliten efter första etappen och den 30-gradiga värmen gjorde att det blev ganska mycket promenerande i uppförsbackarna.

Etapp 3

Området som kortdistansen på dag 3 avgjordes i måste ha varit ett av de mindre jag någonsin sprungit tävling i. Trots det så fick det plats ett ganska stort antal gropar som alla såg exakt likadana ut på kartan. Eftersom vi nu var på lite lägre höjd över havet så var det lite mer lövskog och täta områden på kartan men det var ändå relativt snabblöpt. Personligen lyckades jag dock inte utnyttja detta utan bommade bort alldeles för många minuter. Lite synd när jag för en gångs skull orkade springa hyfsat runt hela banan.

Etapp 4

Till etapp 4 användes två olika områden med intressant terräng som knytits ihop med en smal korridor. När man klarat av de cirka 250 höjdmetrarna till start så blev det ganska mycket nerförslöpning på banan vilket var tacksamt. För mig blev det en stor bom och några mindre i början av banan men när jag sedan bestämde mig för att vara mer koncentrerad gick orienteringen riktigt bra. När jag vände upp mot 24:e kontrollen och hade en dryg kilometer kvar så hände något som jag bara trodde kunde inträffa för fotbollspelare, jag fick kramp i vaderna. Väldigt obehagligt, tror jag måste träna lite mer i framtiden för att undvika det. Tog ett fegvägval till 26:e kontrollen och kunde sedan ändå lufsa i mål utan större problem.

Etapp 5
Till den sista etappen använde man det tävlingsområde som var minst intressant men däremot låg tacksamt nära tävlingsexpeditionen och boendet för de flesta. Terrängen var typiskt kontinental och saknade helt de karstgropar som vi sett så många av under tidigare dagar. När vädret dessutom bestod av ihållande hällregn så lyckades jag inte motivera mig att hålla något högre tempo utan jag riktade in mig mest på att överleva hela banan. Mot slutet sprang jag bort mig helt på de otydliga stigarna och tappade ett antal minuter.

Sammanfattningsvis så skulle jag säga att Slovenien bjöd på väldigt bra orienteringstävlingar i en terräng som är väldigt annorlunda jämfört med hemma. Har man som orienterare någon gång chansen att åka dit för tävling eller träning så tycker jag definitivt man ska ta den. Slovenien har även mycket att erbjuda den "vanlige" turisten i form av vackra alplandskap, vandringsleder, grottor, medelhavsstränder och gamla fina städer och byggnader.

Jag ska försöka publicera några foton senare.

Renovering och träning

I lördags tog jag en ledig dag från kartritandet för att hälsa på föräldrarna och hjälpa dem lite med ombyggnationen av sommarstugan. Jag hade även det tvivelaktiga nöjet att släpa en tung tvättmaskin uppför jordrampen och in i huset.

Som synes blev det ett par plankor över när vi var klara med utbyggnaden.

Jag passade även på att träna lite i klassisk Bergslagsterräng. Försöker hitta någon slags form inför slovenska 5-dagars (http://www.oocup.com/).

Gruvhålsområden i tät granskog gav nästan lite samma känsla som slovensk karstterräng (kartritare Per Sundberg).

Bra dag!

Idag har jag äntligen fått kontakt med min ukrainske kartritarkollega som det är meningen att jag ska samarbeta med i Kaukasus. Nu hoppas jag det återstående planeringsarbetet går som en dans.

Dessutom har jag hunnit med sex timmar fältarbete där jag ritat karta i nästan enbart fin skog.

Och det har inte regnat på hela dagen. (Även om de tretton grader som termometern visade i Idkerberget i morse kändes lite kyliga så är det ändå en klar förbättring av vädret.)

Idkerbergets gruva

Igår fanns det en bra artikel om Idkerbergets gruva i tidningen: http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/ludvika/article213734.ece . Nedrans Bo Joffer att sno mitt "scoop", jag hade ju också tänkt skriva om gruvan! Jag som till och med gjort ett besök på Geologiska museet för att ta reda på lite mer fakta än det som finns på internet...

Det får helt enkelt bli så att jag bara presenterar de viktigaste faktauppgifterna som de glömt bort i tidningsartikeln:

- Idkerberget är egentligen en relativt modern gruva (i alla fall om man jämför med närbelägna Tuna Hästberg), gruvbrytning i stor skala startade inte förrän i början av 1900-talet.

- År 1902 byggdes en linbana som transporterade malmen till Ulfshyttans hytta. (Jag har inte lyckats lista ut sträckningen för denna eller om man kan se några rester av den någonstans.)

- 1912 kom järnvägen till Idkerberget och ökade transportkapaciteten ytterligare. Järnvägen är numera uppriven, men man kan fortfarande se banvallen och det gamla stationsområdet.

- Till en början var de flesta gruvbyggnader i trä, men på 50-talet blev det dags att modernisera och då var det självklara valet vacker, armerad betong.

- Berglaven byggdes 1952 och är 41,3 meter hög. Personlaven stod klar två år senare och mäter 29,5 meter.

-Gruvan var under sin livstid en av Sveriges djupaste. Brytningen avslutades på 970 meters djup.

-Det som gjort Idkerberget mest känt är nog ändå det stora gruvraset den 16 mars 1961. Det som hände var att taket kollapsade i ett bergrum på cirka 400 meters djup och raset fortplatade sig sedan hela vägen upp till marknivån där det bildades en 125 meter djup grop. Raset skedde mitt inne i samhället och det var enbart en fruktansvärd tur som gjorde att ingen kom till skada.



- Rasgropen är numera vattenfylld och ser ut som en ganska trevlig badsjö. Men man bör nog låta bli en simtur där eftersom området fortfarande är avspärrat. Risken för nya ras är dock minimal och det avspärrade området har nu minskats ner till att bara vara precis runt gropen. I skogen runt omkring kan man se ruinerna efter en del av de hus som man hastigt fick överge 1961.

- Den 28 februari 1977 lades gruvan slutligen ned. Det var inte malmen som tog slut utan priset på järnmalm blev helt enkelt så lågt att Idkerberget inte längre kunde konkurrera. Under de senaste åren har dock efterfrågan ökat så mycket att man nu allmänt börjar prata om möjligheterna att öppna flera av de gamla bergslagsgruvorna igen. Idkerbergets gruva är inmutad av ett företag som heter Archelon Mineral och de har ett undersökningstillstånd.

För deltagarna på årets Gyllbergslopp kan det vara särskilt intressant att notera:

- Tävlingscentrum kommer att ligga ovanför det som kallas "Centralgruvan" och precis vid målet har det tidigare legat en mekanisk verkstad.

- På väg till start kommer alla deltagare passera förbi det gamla dagbrottet "Herrgruvan" som numera till större delen är igenfyllt med grus.

- Ute på banorna syns i stort sett inga spår alls av gruvdriften. Om jag minns rätt så finns det bara ett enda litet gruvhål på kartan så man ska ha väldig tur om man passerar förbi där.

Lägesuppdatering

Nu börjar det bli länge sedan jag skrev något här. Vad har jag då gjort sedan sist?

Svaret är: ritat karta i Idkerberget och inte så mycket mer.

Vi har haft ett första möte med banläggare och tävlingsledare för nästa års tävling. Efter att alla varit på plats i terrängen och funderat så lutar vi åt att IP nog är den optimala målplatsen för en orienteringstävling. Frågan är bara om vi får vara där?

Jag har även haft ett möte och en liten kartpromenad med min kartkontrollant (eller heter det kartrådgivare?) Hans-Erik Lang från Ludvika. Lyckligtvis var vi ganska överens om hur en orienteringskarta ska se ut och jag slipper börja om från början.

Lite bilder på vad man kan få se i skogen:


Den så kallade Harsprångsledningen, som sträcker sig 100 mil mellan Harsprånget och Hallsberg, var den första 400 kilovoltsledningen i världen. På senare år har ledningsgatan breddats ytterligare för att ge plats åt en av Banverkets linor. ABB i Ludvika är visst väldigt sugna på att bygga om hela rubbet med HVDC-teknik. Orienterarna som ska springa här kommer nog inte fundera så mycket över det utan bara korsa kraftledningsgatan så fort som möjligt.

Jag såg en räv men lyckades tyvärr inte fånga den på bild. Rävgrytet som grävts ut i en gammal kolbotten var lättare att fota.

En del väldigt fin och snabblöpt orienteringsterräng finns det också.


Runt Idkerbergets samhälle finns det så många övergivna gamla jordkällare att jag börjat fundera på om de inte använts till något annat än att bara förvara potatis i. Är de skyddsrum att gömma sig i när ryssen försöker slå ut den svenska stålindustrin eller kanske dynamitförråd?

Georgiska alfabetet

Idag verkar det bli regn hela dagen och allt fältarbete är tills vidare inställt. Jag fördriver tiden med att se Tour de France, städa och lära mig det georgiska alfabetet.

5 vokaler, 28 konsonanter. Till en början ser det ut som bara ett virrvarr av krokiga krumelurer, men bara genom att lära sig vokalerna och de vanligaste konsonanterna är man en bra bit på väg. Svårast är de glottaliserade konsonanterna (de som har ett frågetecken innanför hakarna), jag har fortfarande inte lyckats förstå hur de egentligen ska uttalas. Lite övningsmaterial kan ju vara till exempel texten på en orienteringskarta:




Ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten men den här gamla kartan ritad av Litauer ska visst bli reviderad och använd på Höst-Öst i år. Den stora blåa texten ovanför "2500" är namnet på en stad i Georgien och det som står med brunt är heller inte helt omöjligt att förstå.

IRIK

Vid idrottsplatsen i Idkerberget har IRIK (Idkerberget Rämshyttans IK) en av Borlänge kommuns mer okända spårcentraler.

Jag har inte lyckats lista ut exakt vilka idrotter IRIK nu har på programmet. Enligt RF är det friidrott och skidor, men fotbollsplanen och omklädningsbyggnaderna verkar ju också vara välskötta. IRIK var faktiskt tidigare anslutna till Svenska Orienteringsförbundet, men orienteringsverksamheten är nu nedlagd sedan ganska många år.