Occidentering

söndag 27 juli 2008

Vittjärvs 2-dagars

Medeldistans dag 1. Sprang helt okej med tanke på min träningsnivå.

Del 1 av den långa (15,4 km) långdistansen dag 2.

Del 2. Började bli riktigt trött på väg mot 7:an och efter 10:an orkade jag bara gå väldigt långsamt.

Vill man ha många besökare på sin orienteringsblogg så ska man publicera mycket kartor säger dom som vet ( http://rikardclaesson.blogg.se/ ). Här är i alla fall några av de tävlingar jag varit med på i år. Jag börjar med Baltic Cup i Polen där jag bara promenerade runt kortklassen:

Medeldistans på 5000-del. Kartskalan kändes väl inte helt motiverad, samma karta trycktes i 1:10000 för övriga etapper.

Etapp 2 med mer snabblöpt Skåneterräng.

Etapp 3.

Jonas Westbom spurtar i mål på etapp 2.

Prisutdelning för de yngsta ungdomarna.

Jonas och Sven spanar in korsriddarborgen i Malbork.

lördag 17 maj 2008

Varför Stora Tuna inte arrangerar vårtävlingar längre.

Idkerberget, byn som vädergudarna glömde.

20:e april fanns det hopp om en tidig vår, halva TC snöfritt.

17:e maj är vi dock tillbaka på ruta ett igen.

Kartritningsvåren

Nu har jag ägnat mig åt kartritning drygt en halv månad den här våren och det kanske är dags för en uppdatering. Det har varit lite spridda skurar av jobb som jag gjort, lite extra nyritning i Idkerberget för årets Tuna Ting, lite planbildsrevidering på Trollebokartan som ska användas för ungdomarnas Distriktsmatch senare i år och slutligen en välbehövlig revidering av den gamla femdagarskartan på Tjärnaberget. Vädret har varit minst sagt varierat med allt från +23 och sol för en vecka sedan till dagens snöblandade regn.

Här trodde jag att jag lyckats fota när den sista snön på Tjärnaberget smälte bort redan 1 maj, men idag dalar ju flingorna igen.

Ett typiskt nytt hygge på Trollebokartan, 3o meter brett och 1 km långt.

Jag har sett väldigt mycket murklor under våren, de verkar trivas särskilt bra i skogsmaskinernas gamla spår. Synd bara att man inte vågar äta dem nu för tiden, jag hade kunnat plocka flera kilo.

När jag ätit upp min matsäck en dag så upptäckte jag att jag delat sten att vila på med en huggorm. Nu är just den här ormen så extremt liten att den troligen inte ens klarar av att bita genom skinnet på en människa, men jag måste nog ändå bli lite mer uppmärksam på var jag sätter mig. Förra året var tydligen ormår och jag såg huggormar vid flera tillfällen i skogarna runt Idkerberget. Kanske blir det samma sak i år igen?

När jag ritat karta i hemmaterrängen på Tjärnaberget har jag ibland använt det här transportmedlet för att snabbt och smidigt kunna ta mig ut i skogen och förbi vägbommar.