Comments about contours in ISOM201X

In this new proposal a lot of clarifications has been made in the section about contours and formlines compared to ISOM2000. But if the aim is to truly standardize the way landforms are drawn on orienteering maps all over the world the work has only started. The specification text still has many uncertainities, contradictions and confusing statements. It seems that too many different viewpoints have been mantained and adopted into the specification without a proper discussion inside the commission. The end result will probably be that regional, national and personal preferences on how to draw contours will prevail. Below is an attempt to find the issues on contours where the disagreements between different mappers seem the greatest.

Contour interval

 The ability to easily assess the steepness of the terrain is vital in orienteering. It is therefore very important that the contour interval for orienteering maps is standardised. The contour interval for orienteering maps is 5 metres. In flat terrain where the slope is less than 5% (or the contours would be more than 7 mm apart) all over the area, 2.5 metre contours may be used. It is not permissible to use different contour intervals on the same map. The presence of a form line between contours makes the terrain appear nearly twice as steep. (Does it? Formlines do look distinctly different from contours, especially with the proposed new thinner look. Has there been tests made on how experienced orienteers perceive the terrain on a map with or without formlines?) It is therefore very important that form lines are used sparingly. Form lines shall only be used to represent important landforms that can not be shown using contours. Instead of using form lines, contours should be shifted slightly up or down to better represent the important landforms.

4.1 Landforms

The shape of the terrain is shown by means of contours, aided by special symbols for small knolls, depressions, etc. This is complemented in black by symbols for rock and cliffs. Orienteering terrain is normally best represented with a 5 metre contour interval. While it is important to show the smaller features of the terrain, such as re-entrants, spurs, knolls and depressions, it is essential that an abundance of small features do not hide the main features of the terrain, such as hills, valleys and major fault lines. Excessive use of form lines must be avoided as this complicates the map and gives a wrong impression of height differences. If the representation of an area needs a large number of form lines, a 2.5 metre contour interval provides a more legible alternative.

101 Contour

A line joining points of equal height. The standard vertical interval between contours is 5 metres. 2.5 metre contour interval may be used for flat terrains. Slope lines may be drawn on the lower side of a contour line to clarify the direction of slope. They should only be placed in re-entrants and depressions. A closed contour represents a knoll or a depression. Form lines can be used to differentiate flat knolls and depressions from more distinct ones. (How does this relate to the statement ”Only one form line should be used between neighbouring contours.” below? Can formlines be used to represent flat knolls that are situated on top of formlines? Or is the distinction between flat and distinct knolls only allowed when there is no formline directly below? This is a common argument between mappers and should be adressed in the specification, see further in the map comparison below.) Relationships between adjacent contour lines are important. Adjacent contour lines show form and structure. (Will there be some kind of ”guideline” or ”best practices” released on how to show form and structure with contours? The specification allows for a lot of ”artistic freedom”, but there is very little help on how to actually draw contours.) Small details on contours should be avoided because they tend to hide the main features of the terrain. Prominent features such as depressions, re-entrants, spurs, earth banks and terraces may have to be exaggerated. Absolute height accuracy is of little importance but the relative height difference between neighbouring features should be represented on the map as accurately as possible. It is permissible to alter the height of a contour slightly if this improves the representation of a feature. This deviation should not exceed 25% of the contour interval and attention must be paid to neighbouring features. The smallest bend in a contour line is 0.25 mm from centre to centre of the line (footprint 4 m). The mouth of a re-entrant or a spur must be wider than 0.5 mm (footprint 8 m). The minimum length of the longest axis of a contour knoll is 0.7 mm (footprint 10 m) from centre to centre of the line. Smaller prominent knolls can be represented using the small knoll or small elongated knoll symbol or they can be exaggerated on the map to satisfy the minimum dimension. A contour depression must accommodate a slope line, so the minimum length of the longest axis is 0.8 mm (footprint 12 m) from centre to centre of the line. Smaller, prominent depressions can be represented using the small depression symbol or they can be exaggerated to satisfy the minimum dimension. Contour lines can be broken if they go through or touch other brown symbols, except for broken ground. Contours must be adapted (not broken) in order not to touch small and elongated knoll symbols. (If contours can be broken for small depressions but not for small knolls there is a lack of symmetry in the way landforms are represented.) Colour: brown.

102 Index contour

Every fifth contour shall be drawn with a thicker line. This is an aid to the quick assessment of height difference and the overall shape of the terrain surface. An index contour may be represented as an ordinary contour line in an area with much detail. Small contour knolls and depressions are normally not represented using index contours. An index contour may have a height value assigned. A height value should only be inserted in an index contour in places where other detail is not obscured. It shall be orientated so that the top of the label is on the higher side of the contour. The index value (label) shall be 1.5 mm high and represented in a sans-serif font (not bold, not italic). Colour: brown. (In areas with small height differences index contours are mostly disturbing the map picture. In Finland it has been common practice to not use index contours when the total height differences between lowest and highest point on the map is less than ten contours. This practice makes a lot of sense.)

103 Form line

Form lines are used where more information must be given about the shape of the ground. They shall not be used as intermediate contours. (Does this mean that formlines should not be assigned to an intermediate 2,5 meter level on a map with 5 meters contour interval? And are they also exempt from the 25% alteration rule for contours? This is a common argument between mappers and should be addressed more clearly in the specification.)  Form lines are used only where representation cannot be made complete with ordinary contours. Only one form line should be used between neighbouring contours. It is very important that a form line fits logically into the contour system so the start and end of a form line should be parallel to the neighbouring contours. (Here the word ”neighbouring” is used twice without any clarification to what it means. How close do the contours have to be to be ”neighbours”? Or does ”neighbouring” mean the nearest contours regardless how far away they are? Is it even allowed to use open formlines in flat terrain where there are no neighbouring contours?) The gaps between the form line dashes must be placed on reasonably straight sections of the form line. Excessive use of form lines must be avoided as this disturbs the three dimensional picture of the ground shape and will complicate map reading. (This sounds like a total contradiction to the statement ”Absolute height accuracy is of little importance but the relative height difference between neighbouring features should be represented on the map as accurately as possible.” above.  Using formlines is in many cases the only way to represent relative height difference between neighbouring features. But where do we draw the line between excessive and not? Clarification needed!)Minimum length (non-closed): two dashes (2.7 mm - footprint 41 m). Minimum length of the longest axis of a form line knoll or depression: 1.0 mm (footprint 15 m) from centre to centre of the line. Colour: brown. (Are slopelines allowed on formlines? They should be, and not only in reentrants like on contours.)

Map comparison

The maps should be easy to find even if these links die.

Map 1: Typical finnish map (Jukola 2015)

http://www.centrumkartor.se/show_map.php?user=Janne+N&map=1368

Map 2: Typical Swedish map (Swedish Middle Championships 2015)

http://kartarkiv.turebergsif.se/show_map.php?user=JohannesK&map=954

Both of these maps are considered good, but despite similar terrain the mapping styles used for contours are completely different.

Map 1 never uses formlines and contours to distinguish between knolls of different height. Instead formline knolls are always used on top of contours and contour knolls are always used on top of formlines. Formline knolls are never drawn on top of open formlines. Formlines are generally long and are often used as intermediate contours. This gives a very clear three dimensional picture of the ground shape, but it doesn’t show relative height differences between neighbouring features as accurately as possible. The map does not have index contours at all.

Map 2 uses formlines and contours to distinguish between knolls of different height all the time. Formline knolls are sometimes drawn on top of open formlines. Formlines are sometimes quite short and are never used as intermediate contours. This shows height differences between neighbouring features accurately but the three dimensional picture of the ground shape is more unclear. The map has index contours but they add almost nothing to the map and are mostly disturbing.

So does map 1 or map 2 implement the intentions of the authors of ISOM201X when it comes to contours? Or do they both? Or none?

Takbyte etapp 1, Bäcktorp

Har varit och hjälpt föräldrarna byta tak på sommarstugan i ett par dagar.

Först ska allt gammalt tegel bort och det gick så snabbt att inte kameran hann med.

Medan dom riktiga snickarna lagade hål i taket...

...så passade jag på att göra lite kartjobb inomhus. Bra skogsutsikt från arbetsrummet!

Trots hjälp av traktorn så var det ganska tungt att få upp allt nytt tegel.

Baksidan helt färdiglagd.

På framsidan var det lite klurigare...

...och vi hann inte göra klart allt innan regnet kom.

Pannorna ska ligga rakt även om taket inte är det. Det vita som syns är kabeln till TV-antennen.

Hemma

Har tagit mig hem från Kanada igen och ur kartritningssynpunkt blev den här turen betydligt mer lyckad än den i höstas. Hann klart allt det viktiga på kartan och en hel del till. Känns helt klart som att kanadensiska mästerskapen i början av augusti kommer kunna bli bra tävlingar. Några bilder från de sista två veckorna:

Fick möte på cykeln på vägen hem. 

Den här björnen har som uppgift att hålla gräset kort där målet ska vara på tävlingen.

Uppe på bergen är det fortfarande mycket snö kvar.

Och plogade vägar är ganska svårpasserade märkte jag.

Dagens fynd.

Roller derby. Vet inte riktigt om den här bilden klarar av att fånga sportens själ.

Gaper Day

Någon undrade om jag inte sett några björnar den här gången i Kanada. Självklart har jag det! Våren är ju perfekt björnskådningstid eftersom de då söker sig lite längre ner på bergssluttningarna och närmare bebyggelsen. Dagen efter att jag träffat puman så tyckte jag det borde vara säkrare att vara i andra änden av kartan istället. Men när jag stod och ritade lite på en beståndsgräns hörde jag plötsligt ett skrapande ljud uppifrån. Såg mig omkring och upptäckte att det satt en hyfsat stor björn tio meter upp i en Douglasgran. Jag blev inte särskilt rädd, björnen hade ju försökt gömma sig för mig, men jag tittade ändå mig omkring lite nervöst efter fler björnar innan jag backade tillbaka samma väg som jag kommit. Gick minst 500 meter bort innan jag vågade börja rita på kartan igen.

Några dagar senare såg jag ytterligare en liten björn. Den här gången satt den nedanför stolliften och åt av skidåkarnas tappade matrester medan jag passerade ovanför...

Annars har det varit mycket regn de senaste dagarna och jag har inte fått riktigt så mycket ritat som jag skulle vilja. Har några bilder att publicera i alla fall:

Några av de intressantaste delarna av kartan har fina berghällar med små gölar mellan.

Kommer nog tyvärr inte hinna rita karta där den här stenen ligger.

Den monstruösa och svindyra bob- och rodelanläggningen ligger precis i kartkanten.

Idag var det "Gaper Day" det vill säga den traditionella säsongsavslutningen i skidbackarna. Men så dramatiskt är det inte i Whistler. Om bara några veckor öppnar ju sommarskidåkningen på glaciären. Men lite firas det ju ändå. Många av de som bor och jobbar här klär ut sig i lustiga gamla kläder och letar fram några skräpskidor från 80-talet att åka på. När jag klev på stolliften på morgonen fick jag ryggsäcken visiterad efter alkohol, vilket väl borde innebära att det är en helnykter tillställning??? Helst ska man också åka sista åket hela vägen ner till byn, oavsett snömängd. 

Idag ritade jag karta i slalombackarna och plötsligt kom det en kille åkande på skidor nerför den nästan helt snöfria pisten jag befann mig i. Han tyckte själv att det gick riktigt bra att åka, möjligen kunde det vara lite farligt med all sten i backen.

Men frågan är vad han egentligen tyckte om den sista kilometern ner till byn?

Senare kom ännu fler åkare och jag passade på att spela in en actionspäckad skidfilm i HD-format:

Safari i Kanada också

När jag var på safari i Botswana hade jag vissa förhoppningar om att få se de stora kattdjuren lejon och leopard. Men det lyckades jag inte med trots att guiden gjorde sitt bästa för att spåra upp dem. Och hemma i Sverige har jag väl fortfarande vissa förhoppningar om att någon gång få se ett vilt lodjur, eller kanske åtminstone en varg eller björn någon gång. I Kanada däremot verkar jag lyckas se det mesta av djurlivet utan ansträngning medan jag ritar karta. Svartbjörn, prärievarg, piggsvin och så vidare. Men djuret jag fick se idag måste nog ändå vara det mest exotiska.

Jag gick och ritade karta i lite tätare skog alldeles intill en MTB-stig och när jag tittade upp fick jag se ett djur som låg på marken och stirrade på mig cirka 10 meter bort. Först trodde jag att det var en hund, men den var så märkligt tyst och passiv och såg snarare ut som ett kattdjur. Huvudet var ganska litet så jag hann även tänka att det kunde vara någon av de två sorters lodjur som finns här innan jag såg hur stor kroppen var och insåg att det måste vara den mytomspunna puman! Har aldrig fått lära mig hur man ska göra om man stöter på en men tänkte att det bästa nog är att backa försiktigt samtidigt som jag pratar lite lugnt och visar att jag är människa. När jag backat utom synhåll och gått försiktigt ytterligare hundra meter bort så tänkte jag att det borde vara lugnt. Givetvis borde väl puman ha försvunnit iväg åt andra hållet nu? 

Började rita lite på en grönområdeskant som behövde avslutas och vände mig sedan ganska hastigt om. Och då var den där, bara fem meter bort! Lyckligtvis blev puman överraskad av min rörelse och försvann iväg med två stora skutt. Det var först nu jag såg hur stor den var också, det ska inte vara ovanligt att hanar väger uppemot 100 kg. Väldigt vacker och muskulös kropp också. Tydligen så händer det ganska ofta att pumor följer efter och smyger på människor fastän de normalt sett inte ser oss som bytesdjur. Men aggressivt beteende förekommer tyvärr också ibland och det dör i nordamerika i snitt ungefär en människa vart tredje år av pumaattacker.

Nej, det är inte jag som tagit den här bilden. Hade inte en tanke på att försöka fumla fram kameran faktiskt.

Annars har det mesta funkat bra sedan jag kom fram till Whistler. Vädret har varit lite småkyligt, men det har inte alls regnat så mycket som prognoserna förutspådde utan jag har hunnit med tre bra kartritningsdagar under långhelgen (Victoria day på måndagen). Nästan all snö har smält i skogen, men det är ett litet problem att veta hur mycket av gölarna och sankmarkerna som kommer försvinna till i augusti när det ska tävlas på kartan.

Snabba landbyten

Fran Lilongwe i Malawi tog jag precis som planerat bussen till Lusaka. Eftersom bussresan gick snabbt och smidigt sa bestamde jag mig for att inte stanna lange i Lusaka utan direkt hoppa pa en nattbuss till Livingstone. Sa efter tre timmar med sushi och glass pa ett modernt kopcentrum sa lamnade jag Zambias huvudstad for att aka mot sodra afrikas storsta turistattraktion Victoriafallen. Kom fram valdigt tidigt pa morgonen och hann sova nagra timmar pa vandrarhemmet innan det var dags att titta pa vattenmassorna. Ganska fint, men som vattenfallsexpert sa tycker jag faktiskt att Iguassufallen ar mer imponerande.

Fin o i Malawisjon.

Babian pa sten. Copyright: Mattias Klum.

Planterad tallskog pa Zombaplatan i Malawi.

Battre an Kupolen!

Fuktigt vid Victoriafallen.

Tyckte inte jag hade sa mycket mer att gora i Zambia sa idag pa morgonen promenerade jag over gransen till Zimbabwe i stallet. I civiliserade Zimbabwe kan man utan problem bade ringa, blogga och betala med dollar (dock amerikanska numera och inte sana dar med manga nollor pa). I morgon har jag tankt aka pa en dyr safariutflykt till Botswana och se om det gar att hitta nagra elefanter eller lejon. Det blir dock troligen det sista nya landet jag besoker pa den har resan. Sparar Namibia och Angola till nagon annan gang.

Undkom rebellerna

Har nu buss tagit mig betydligt langre norrut i Mocambique. Fran badorterna Tofo och Vilankulos akte jag forst till Beira och sedan direkt vidare till Nampula. Manga timmar pa varma och tranga bussar blev det. For att ingen skulle bli orolig sa lat jag bli att beratta om anledningen till att jag passerade mellersta delen av landet sa pass snabbt. Efter en lang valdigt fredlig period i Mocambique har nagra mindre banditgang som identifierar sig som Renamo-gerilla borjat rora pa sig igen. Det har varit nagra mindre sammanstotningar med armen och soldater har dodats. Rent praktiskt marks de oroligheterna nastan inte alls, men under en bit av vagen mellan Vilankulos och Beira sa later man nu enbart trafiken passera med militareskort. Fran regeringshall ar man valdigt radda for att infrastrukturen, i form av den enda vagen som binder samman landet, ska saboteras just pa denna glesbefolkade stracka. Kollektivtrafiken gar dock som vanligt och for min del innebar det bara ett forsumbart antal timmars forsening medan vi vantade pa att "konvojkorningen" skulle borja.

Annars ar det som vanligt har, varmt och lite omvaxlande vader. Regnperiod verkar innebara nagot som mest liknar svensk hogsommar med eftermiddagsskurar. Idag vilar jag upp mig pa vandrarhemmet i Nampula, men i morgon har jag tankt aka vidare mot Ilha de Mocambique vid kusten. Ska visst vara fint dar sager UNESCO och den amerikanske turisten jag just snackade med. Har ocksa fatt lite tips pa fina stallen att vandra i bergen pa gransen mellan Mocambique och Malawi, ska forsoka ta mig dit sa smaningom.

Uppdaterade med lite bilder idag 18/1.

Angloket vid Inhambanes nedlagda station.

Trodde jag bestallt en flaskkotlett, men det var en flintastek.

Frukost pa vandrarhemmet pa Ilha de Moçambique.

Portugiserna lamnade kvar en massa jarnskrot nar dom akte hem 1975.

Guvernorsresidenset pa Ilha de Moçambique, det ar lika fint inuti ocksa.

Kort rapport fran Afrika

Tankte att jag skulle blogga lite idag, men det var sa dyrt med internet har att jag nojer mig med en kort rapport. Inga bilder eller svenska tecken blir det heller!

Har hittills klarat av hela Sydafrikanska 5-dagars med valdigt blandade resultat. Blev lite magsjuk efter etapp 2 och kunde darfor inte fullfolja etapp 3 och 4. Till den avslutande sprintetappen var jag i alla fall frisk igen. Det var bra tavlingar hur som helst. Mestadels trevlig terrang och bra banlaggning pa kartor som var helt okej atminstone fyra av fem etapper. Resultat osv finns har. Tror faktiskt den har delen av Sydafrika skulle kunna vara lamplig som vintertraningslager for fler orienterare an bara det finska landslaget. Man bor dock stanna minst tva veckor for att den langa resan ska vara vard besvaret.

Nu har jag akt vidare till Mocambique. Var tidigare lite orolig for hur det skulle funka med bussresa, visum osv, men det visade sig ganska enkelt att ta sig over gransen. Stannade bara en natt i Maputo och akte sedan vidare till stranden i Tofo 45 mil norrut. Varmt vader, bra badtemperatur och dessutom ganska lugnt och skont nu nar de flesta sydafrikaner akt hemat efter jul- och nyarsfirandet. Ska se om jag vagr mig pa att surfa (pa havet, inte pa internet alltsa) nagot snart.

Starttaltet

Terrang pa etapp 1.

Vildhastar var dom farligaste djuren som fanns i skogen.

Stranden i Tofo.

Moçambiques blekaste surfare.

Resplan södra Afrika 2013-2014

Vintern var tydligen bara här och vände men jag känner ändå att det är dags att åka utomlands nu. Ända sedan förra vintern har jag varit ganska inställd på att tillbringa början av 2014 på varmare breddgrader. Tvekade dock ganska länge mellan olika alternativ (Australien/Nya Zeeland, Centralamerika/Karibien osv) men till slut fastnade jag för södra Afrika. Dels fanns möjligheten att springa en hel 5-dagarstävling samtidigt som jag nog ändå kan lyckas undvika att rita någon orienteringskarta. I stället har jag tänkt vila upp mig och träna på att prata portugisiska.

Jag flyger till Johannesburg och inleder direkt med Big Five O-Week i Nelspruit/Kaapsehoop. Sedan är den preliminära planen att ta en ganska lång sväng genom större delen av Moçambique och sedan återvända lite snabbare genom Malawi, Zambia och Zimbabwe. Tanken är att utnyttja enbart kollektivtrafik, tror det ska gå att ta sig fram med bussar i stort sett överallt. 

Sist jag la upp en så här detaljerad resplan på bloggen, inför min resa i Västafrika 2010-2011, så lyckades jag faktiskt följa den väldigt noga ävenom jag genade lite på slutet. Vi får se hur det blir den här gången, är lite orolig för vad regnperiod innebär för framkomligheten på vägarna.

God Jul!

Det regnar i Whistler

Inte just nu, men större delen av de senaste två veckorna har det faktiskt regnat. Visst, det var en liten chansning att åka hit på hösten för att rita karta, men så här illa trodde jag inte det skulle vara. Blött och kallt och nysnö på bergstopparna har varit vad jag fått vänja mig vid. Har dessutom haft lite problem med utrustning som pajat och har därför gjort nyinvesteringar både i hårdvara och mjukvara. I mellanperioden blev jag tvungen att gå tillbaka till klassisk papper-och-penna-kartritning. Inte helt lätt när grundmaterialet är ganska undermåligt. Tror dock att jag innan jag åker hem kommer att ha fått till en karta som trots allt är användbar, även om jag tvivlat lite vid några tillfällen. Snart dags att åka hem, hoppas på bättre höstväder i Sverige.

Det är dyrt i Whistler så här tar man till lite alla möjliga metoder för att hitta billiga bostäder. 

Fint vattenfall precis vid kartkanten. Det är ett litet bekymmer för banläggaren hur deltagarna ska ta sig över de två stora bäckarna som finns i området.

Många skidor kan man hitta i skogen.

Missade hela svampsäsongen i Sverige men det finns ju trattkantareller i Kanada också upptäckte jag.

Ny utrustning: Motorola ES400 med Momap.

Bjorn Again

Nu har det gått fem år och några dagar sedan jag sist rapporterade om björnmöte på bloggen. Den gången var det bara en liten björnunge som jag dessutom såg när jag satt i bilen på väg uppför Sumas Mountain för att rita karta. Men nu har jag faktiskt sett en riktig stor (nåja, det var en svartbjörn) björn i skogen medan jag ritade karta. Stod helt stilla och ritade på min handdator väldigt koncentrerat när jag hörde något svagt ljud. Tittade upp och såg en springande björn som försvann innan jag ens hann reagera. Lite chockad blev jag, men inte direkt rädd. Fortsatte rita karta och såg inte till några fler björnar den dagen.

Övrigt som hänt? Ja inte så mycket. Har mest jobbat. Gjorde ett besök på gruvmuseum i Britannia Beach och tittade på anrikningsverket som hade vissa mindre likheter med det i Bockmossen.

Några bilder:

Kabinbanan "Peak-2-Peak" som binder samman Whistler Mountain med Blackcomb Mountain. Ganska högt.

Utsikt från kontoret.

Saker man kan hitta i skogen.

Här har någon med stora fötter trampat. Sasquatch?

Fin terräng.

Svårpasserad bäckravin.

Stor sten.

Islands historia

Skrev resedagbok när jag var på Island, men den blev skittråkig så här kommer i stället en kort sammanfattning av Islands historia:

år 874: En viking som druckit för mycket mjöd seglar fel och hamnar på en ogästvänlig ö där det bara verkar finnas sten, berg, vulkaner och glaciärer. Han skäms lite för sin felsegling och låtsas i stället att ön är något slags paradis. Massor av vikingar faller för bluffen och flyttar till ön som får namnet Island.

år 930: Islänningarna har redan svårt att hålla sams och startar därför ett parlament.

år 964: Reidar Botolfsson från Laugavatn uppfinner bubbelpoolen.



Den första bubbelpoolen.

ca år 900-1012: Islänningarna har så tråkigt att de börjar hitta på sagor att berätta vid brasan eller i bubbelpoolen.

år 1000: En särskilt uttråkad islänning som heter Leif Eriksson tröttnar på Island och åker iväg och upptäcker Amerika i stället.

Leif Eriksson

år 1012: Leif Eriksson återvänder till Island och har med sig Elvis Presley och receptet till Kentucky Fried Chicken.

år 1012-1018: Rock 'n' Roll har ett tillfälligt uppsving på Island innan man återgår till sagor igen.

år 1220: Snorre Sturlasson börjar skriva ner sagorna. Andres Lokko rasar. I ett debattinlägg på DN:s kultursidor hävdar han att Snorres sagor inte är "äkta".

år 1262: Danmark ser till att det blir "nån jävla ordning" på Island.

år 1627: De frihetsälskande barbareskstaterna har problem med vakanser i Fas3 och beger sig därför till Island för att skaffa mer arbetskraft.

år 1887: Gisli Arnarsson från Hafnarfjördur inser att rika utlänningar gärna åker på semester till en kall och ogästvänlig plats som ligger åt helvete långt bort bara för att kunna skryta om det efteråt och han startar därför resebyrån extremeiceland.is.

år 1941: Danmark ockuperat av nazi-Tyskland. Islänningarna har ingen aning om vad dom ska göra.

år 1944: Efter att USA, Storbritannien och den danska exilregeringen berättat för islänningarna hur dom vill ha det så utropas den självständiga republiken Island.

år 1963: Island får ett nytt grannland i form av Surtsey. Innan surtseyianerna ens hinner reagera har de blivit ockuperade av Island.

år 1991: Magnús Ver Magnússon världens starkaste man.

år 1993: Björk släpper Debutskivan.

år 2006: Techno Viking blir en youtubesuccé. Det finns dock de som hävdar att han inte alls är islänning utan tysk.

år 2007: De isländska bankernas värde är 17 gånger mer än BNP för landet.

år 2009: De isländska bankernas värde är exakt 0.

år 2010: Eyjafjallajökull får ett mindre utbrott och plötsligt funkar inte ens toppmoderna passagerarflygplan längre.